Nej jag ska inte gifta mig och nej Viktor har inte friat, men jag har tänkt ganska mycket på bröllop och frierier på sista tiden. Kan ha fått lite väl mycket feeling under prinsessbröllopet och hållit på att fälla en tår men herregud så vackert det var! Och Madeleine, vilken skönhet! Hur som helst har det fått mig att tänka på mitt eget framtida (förhoppningsvis) bröllop och allt som hör därtill.
Jag, som så många andra flickor runt om i världen, har planerat bröllop sen tidig ålder. Eller, kanske inte planerat, men i alla fall drömt om hur det skulle vara. Hur min klänning ska se ut, vilken musik som ska spelas, vilka gäster som kommer vara där, vilka som ska vara tärnor, vilken låt som ska vara första dansen-låt för mig och min framtida man, är bara en del av de frågor som jag någon gång tänkt på under åren, antingen för mig själv eller fnittrandes med någon tjejkompis. Det har inte handlat om att jag är besatt, att jag har en scrapbook någonstans med alla planer i detalj. Men nog fan har jag tänkt på det, och helt ärligt har väl du också gjort det?
Den allra viktigaste saken när jag tänker på mitt framtida bröllop, eller bröllop överhuvudtaget är att det först och främst handlar om romantik. Det ska vara den mest romantiska dagen i mitt liv och någonstans är det frieriet som sätter ribban för det i min mening. När människor skriver att de gemensamt kom fram till att de skulle gifta sig går det som kalla kårar genom kroppen på mig. Överaskningsmomentet, som bortblåst. Den stora romantiska gesten. Som bortblåst. Frieriet ska vara startskottet till den mest romantiska dagen i era liv. Vill ni verkligen att det ska startas hemma i soffan, med mjukiskläder med ett "men du älskling, hur ska vi göra nu då? Ska vi ta och gifta oss?" "Jo men det blir väl bra det". Nä, ledsen, but that won't fly with me. Nu menar inte jag att det behöver vara något jättespeciellt i att det ska läggas massa pengar på och så vidare och det kan absolut ske hemma. Jag menar att någon av parterna ska fria ordentligt, nervöst stappla fram orden och motparten ska kanske bli lite tårögd eller så och viska eller skrika fram ett ja av glädje. Det är i alla fall så jag vill ha det, men alla får såklart göra som de vill!
Nej, jag ska inte gifta mig än. Herregud, jag är alldeles för ung och omogen för att vara någons fru. Jag vill inte ens förlova mig, för enligt mig förlovar man sig när någon friar (jag är väldigt old fashioned på den punkten). Sen kanske jag har fått allt om bakfoten efter alldeles för många romantiska komedier. Men det är klart att jag tänker på mitt framtida bröllop. Som en riktigt prinsessa.
Jag mår så fruktansvärt bra när solen skiner! Helt sjukt egentligen vad man kan bli på bra humör bara av lite sol. Det sista jag vill göra nu är att sitta inne och hålla på med den här äckliga uppsatsen. Det går framåt med den, med det menar jag att jag skriver, men jag har egentligen ingen koll alls på vad jag gör. Har ingen aning om jag gör rätt eller inte, vilket känns rätt frustrerande. Ska bli skönt med handledning imorrn, antingen får jag reda på att jag har gjort helt fel eller att jag är på rätt spår. Hoppas på det sistnämnda så jag slipper göra om i princip allting och mest bara känna att jag har slösat bort en massa tid på onödigt skit. Håll tummarna för mig!
Motivationen till något annat än att vara ute just nu är på cirka noll. Det är lite lustigt det där. På vinterhalvåret är allting mörkt och man har ingen energi till någonting. På sommarhalvåret har man massor av energi men inte till "rätt" saker och knappast skolarbete. Det blir liksom aldrig bra! Just nu längtar jag bara till skolan slutar och vi åker iväg till New York. Jag är så himla taggad. På att få åka iväg med Viktor, bara han och jag, och att få shoppa upp äckligt mycket pengar och må fruktansvärt bra på grund av det. Ganska sjukt beteende egentligen, att jag längtar efter att få köpa saker. Är inte det konsumtionssamhället så vet jag inte vad som är. Gå promenader genom Central Park med en chokladfrappe från Starbucks i ena handen och hjärtat i den andra. Det, det är det jag längtar efter och ser fram emot. Det är den tanken som ska få mig igenom den här jävla uppsatsen!
Okej, jag är tillbaka. Vad har hänt sen sist? Som ni säkert förstod i och med inlägget under så har jag äntligen flyttat hemifrån. Jag har inte bara flyttat hemifrån, jag har flyttat ihop med min fina lilla pöjk! Det känns jättebra, lite läskigt i och för sig, men vi har klarat alla vändor till IKEA och den första tiden tillsammans galant. Helt ärligt har vi inte setts så mycket. Han jobbar på dagarna och jag håller på med min B-uppsats. Det gör ju att kvällarna bara blir ännu mysigare. Jag trivs med det här faktiskt och det känns mycket, mycket bra. Mår mycket bättre nu! Klart att det har känts lite konstigt. De första dagarna kändes det mest som om att vi lekte att vi hade flyttat hemifrån. Som att vi skulle bo här i en vecka och sen flytta hem igen. Men så var det ju såklart inte. När det sjönk in var det lite jobbigt, att deala med att jag aldrig (förhoppningsvis) ska bo med pappa igen. Den var rätt hård faktiskt, tog hårdare än vad jag trodde. Men det var en kväll det kändes lite deppigt och nu känns det bra igen!
Idag har jag vart på min andra, eller första riktiga, handledningen för min B-uppsats och jag fick jättebra respons! Hur skönt som helst. Så nu ska jag egentligen bara sätta igång med min undersökning. Så idag är jag på jättebra humör. Det i kombination med solen ger en glad Ida. Viktor ska strax hoppa in i duschen och sen ska vi åka hem till hans familj och grilla hamburgare. Det blir våran fredag!
Glad Påsk och så vidare! Min påsk har till stora delar spenderats hos V och JK och deras familj. I fredags var jag och Viktor på IKEA (köpte på oss en del bra att ha-saker), Flügger och kollade tapeter och färger (tror vi bestämde oss men inte säkert) och chili och cervera. Flängde runt som galningar helt enkelt, men vi fick feeling och ville åka överallt i princip! Dock tror jag Viktor tröttnade efter ett tag...men inte jag! Åkte tillbaka hem till honom sen och hade påskmiddag med hans släkt och sen drog jag, JK och Madde till Solidaritet och mötte upp Sanna och gänget från Järna. Musiken var väl inte dirket på topp och jag mådde skitilla och hade ont i magen men vi hade kul ändå! Stapplade in genom dörren klockan 4 och kröp ner i en varm säng. Igår gjorde vi inte många knop. Jag och JK låg i soffan i princip hela dagen och bara kollade på tv och sov om vartannat. På kvällen var vi och käkade och sen spenderade jag och Viktor vår tid uppe på familjen Kjellströms vind letandes efter saker som kan vara bra att ha inför flytten! Hittade en del smått och gott faktiskt. Skitbra!
Kom hem vid lunch idag och har suttit här sedan dess och pillat med min pilotstudie som jag bara får mer och mer ångest över. Jag har skrivit om organisatoriska förklaringar till varför UD misslyckades med sin probleminramning under första dygnet vid Tsunamikatastrofen 2004. Själva ämnet är egentligen inget problem att skriva om och jag har en bok som är klockren att referera till. Sedan har jag en annan som jag kan referera till, men jag vet inte om jag gör det på rätt sätt och det är väl där det skiter sig. Han skulle lätt kunna underkänna mig för en sådan sak som att jag har refererat fel, eller använt modellen på fel sätt. Men samtidigt vet jag inte alls hur jag ska rädda det här. Skjut mig.
Igår var jag på besök hos min nya tandläkare. Bytte från Folktandvården till privat vid Odenplan (där pappa och Martin går). Att jag inte bytt tidigare har egentligen bara berott på ren lathet. Men jag har varit så missnöjd med inkompetens att jag nu bestämde mig för att byta. Det visade sig att det inte var en dag för tidigt.
När jag kom dit fick jag först lite frågor, så som vilken typ av tandborste och tandkräm jag använder. Fick tipset om att byta till elektrisk eftersom jag har problem med tandsten, den ska tydligen hjälpa till att få bort det själv så man slipper göra så mycket hos tandläkaren sen. En investering rent kostnadsmässigt helt enkelt och det gillas ju! Sen frågade han om jag använde munskölj och jag sa väl att jag var duktig med det förut men inte gjort det på ett tag, vilket är helt sant faktiskt. Brukade skölja med Flux men köpte aldrig någon ny när flaskan tog slut. Han rekommenderade att jag började med det igen, det skadar inte, men att jag absolut inte ska använda Listerine. Det ska tydligen bara orsaka beläggningar, så ni som använder det, byt till Flux eller liknande och sluta använda Listerine genast! Fortsatte med att berätta att jag haft ont i ena käken och kände en visdomstand där så jag kan ha börjat få problem med den. Fick ta lite spejsade star trek-bilder och han såg att det fanns en visdomstand som hade kommit ner ordentligt men att det fanns en annan som var liten och defekt och som det skulle bli väldigt trångt för. Hade jag problem med den kunde vi lika gärna dra ut den! När han började med undersökningen började han med visdomständerna och frågade om jag hade ont på den sidan där den defekta tanden satt. Det visade sig vara fel sida, det var på den andra sidan, den där tanden hade kommit ner ordentligt, som jag hade ont. Den defekta tanden hade inte ens börjat titta fram än. Då tog han fingret och körde upp det bakom tänderna och kände på tuggmuskeln. Det var ju inte direkt skönt precis...Sen kikade han lite på mina tänder och kom med sin dom. Jag ligger och biter ihop och tuggar på nätterna pga stress. Detta har jag gjort säkerligen sedan gymnasietiden. Varför han sa så lång tid tillbaka är för att jag har gnagt igenom emaljen på tänderna, jag har helt enkelt börjat slipa ned dem och det gör man inte direkt på en vecka som han uttrycke sig. Jag måste börja stressa ner. Jag kan pröva med att börja träna ordentligt, antingen springa eller simma (någon form av konditionsträning) så att musklerna i ansiktet slappnar av. Jag kan även pröva med att sova med en varm riskudde i ansiktet. Hjälper inte det måste jag sova med en bettskena, i typ resten av mitt liv. KUL!
Det är ju lite lustigt att det tog honom två sekunder att se det som Folktandvården inte har sett på ca 7 år. Verkligen, otroligt lustigt. Hade de sagt något till mig hade jag kunnat ändra stressnivån redan då och sluppit ha bettskena och sluppit en massa onödig spänningshuvudvärk. Så otroligt roligt verkligen. Visade sig att jag hade rätt hela tiden, de är inkompetenta idioter. För de säger ingenting om man inte frågar, men köra runt med en jävla krok så att man är helt misshandlad i käften efteråt, det kan de göra. Blödde inte det minsta efter mitt besök igår och då tog jag ändå bort en del tandsten också. SUCK IT FOLKTANDVÅRDEN!!
Haft en jättebra helg! I fredags hade jag seminarium på morgonen som vanligt. Åkte hem, pluggade lite och plockade ihop alla saker jag kunde behöva för helgen. Efter det åkte jag till Sune, drack saft (han frågade om jag ville ha kaffe men barn som man är osv), åt hans hembakade chokladbollar och snackade lite strunt om allt och ingenting. På kvällen åkta jag och Viktor och kollade på Les Miserables! Som jag och väntat och jävlar vilken film! Kom på mig själv att sitta och klappa som på reflex efter varje maxat sångnummer. Kanske inte något man gör på bio? Den var hur som helst jättebra och jag kan verkligen förstå att Anne Hathaway plockade Oscarn för bästa kvinnliga biroll! En annan notis är att Russell Crowe sjunger mycket bättre än vad man kan tro. Både jag och V satt och blundade när han sjöng (man hör mycket bättre om det är falskt då) och inte en falsk ton! Väldigt imponerande då de sjöng live genom hela filmen! Det är egentligen sjukt vad man märker skillnad på kvalitet på filmen när skådespelarna sjunger live (Les Mis, Sweeney Todd) och när rösterna är förinspelade och de står och mimar (High School Musical, Hairspray). På lördagen var det melodifestival! Dagen spenderades i Södertälje med familjen K, köpte ett par militärgröna jeans på HM, ytterst nöjd. Lite plugg och en tupplur senare lagades det mat och alla samlades i soffan för att kolla på finalen. Trots att både jag och Anton röstade kom min älskade Tommy K och gänget sist. Är dock ytterst stolt över gubbarna! När allt var klart partade vi till det lite och drog ut. Jag, Malin, Madde och JK (och Karin en stund) dansade in småtimmarna och jag och JK stampade innanför dörren vid 5-tiden. Var i princip helt död hela söndagen, inte bakis alls utan bara trött. Är det nu det händer? Ålderdomen? Det enda jag egentligen gjorde var att jag och Viktor skickade in alla formulär till USA och har nu blivit godkända att resa in i landet. Frågan är ju om gränsvakterna godkänner oss, men det får vi väl hoppas!
Efter en sådan bra och händelserik helg är det dags att återgå till verkligheten. Har två böcker och en läsrapport kvar att skriva innan pilotstudien och jag är redan trött på allt...vill ha helg..
Det känns som att jag går mot min domedag. Det känns som att imorgon tar allt slut. Jag vet, jag är otroligt dramatisk nu men ... jag är LIVRÄDD för min lärare. I morgon har vi seminarium med honom, vårat första, och han kommer halshugga mig. Han kommer äta upp mig. Of this I am sure. Och egentligen vet jag inte varför jag är rädd. Eller jo, det vet jag. Han är en sån där lärare man avskydde på gymnasiet. Han är väldigt polisiär i sina undervisningsmetoder, på gränsen till militär. Om han ställer en fråga och ingen räcker upp handen pekar han bara på någon och väntar tills personen i fråga har stammat fram ett svar. Har man fel? Ja, då blir det ett hånskratt till svar. Om han märker att någon sitter lite tyst, säkerligen för att personen inte är så säker på ämnet eller inte har läst på tillräcklig, då går han på som en bulldozer och frågar ut personen tills det ser ut som han/hon ska börja gråta. Så jo, i morgon, det är domedagen..
Nähä hörrni, nu har jag kämpat med tenta hela dagen (och helgen) så nu tycker jag att jag förtjänar lite pausunderhållning. Hur jag fixar det? Åker till Cirkus och tittar på The Tallest Man on Earth! PUSS
Det här blir en otroligt kul helg ska ni veta. Fick min hemtenta idag och den ska vara inne på onsdag vilket betyder att jag måste sitta med den hela helgen. Inte behövligt kanske ni tänker då? Att jag kanske måste sitta med den på söndag men annars borde jag ju klara det, det är ju bara två frågor? SYND då att jag knappt förstår frågorna. Hehehehe..
Har suttit nu ikväll (ja en fredagskväll, skjut mig gärna) och försökt lista upp allting som jag ska ha med så att det bara är att sätta igång i morgon. Förhoppningsvis har jag lyckats bena ut det väsentliga, alltid lika spännande att känna paniken när man ska sova kvällen innan den ska in och komma på att HELVETE...
Nä, nu ska jag borsta tänderna och lägga mig och kolla på en Disneyfilm, förmodligen Skönheten och Odjuret eller Herkules (sådant jag får titta på när Viktor inte är med) och somna till den. Upp tidigt och skriva i morgon! Jippie..Det här är nog första gången jag inte har längtat och känt att det är fruktansvärt skönt med helg..
Okej, dags att sluta freaka ut. Men det har gått så sjukt snabbt! Jag var på en bokad förhandsvisning i fredags, hade sån sjuk tur att den andra tjejen som skulle kolla på den fick förhinder, lade ett bud och det blev taget igår och idag skrev jag på kontraktet. Helt sinnes. Jag ska flytta hemifrån. Trots att det ska bli sjukt skönt att inte bo hemma längre är det klart att det är nervöst. Jag har bott med pappa i 22 år och nu ska jag helt plötsligt inte göra det? Nu ska jag betala räkningar och hyra och mat och skit? Konstig känsla! Men det känns ändå bra. Lägenheten ligger i Årsta, inte alls långt från pendeln så det blir lätt att ta sig till skolan och till Tullinge och alla kompisar. Känns faktiskt skönt att veta att man kommer bo på södra sidan av stan igen. Någonstans är det ju i söderförorterna man hör hemma (tragiskt nog).
Så nu sitter jag här, med prospektet i hand och tittar på min nya lägenhet. Min nya bostad. Vissa saker kommer behövas göras, måla en del och i framtiden kanske man byter ut golvet i badrummet för det är inte så jättefint (blå matta) men det gör inte så mycket nu. Det tar man sen kan jag känna, så mycket stör det mig inte!
Alla mina vänner kommer självklart vara välkomna när de än vill! Mitt hem har en öppen dörr (bildligt talat då, säkerhetsdörr for the win!). Men hur som helst, jag är så glad att få flytta och tror det kommer göra mycket för mina relationer här hemma inte minst, särskilgt med papa. Så det här kommer nog bli jättebra!
Terminen är över!!! Hur sjukt? Seriöst, tiden har gått så sjukt fort. Känns som igår när jag tänker på hur jag gick från FHS efter att jag hade registrerat mig, och hur nervös jag var första dagen. Och nu har jag gått klart den terminen och registrerat mig för nästa. Den har nästan gått lite för fort. Speciellt när jag tänker på att om allt går som det ska så tar jag examen vid den här tiden nästa år. Det är läskigt. Men det ska vi inte tänka på nu. Nu ska vi tänka på tryggheten i att plugga och tentastress och allt sånt. För redo för arbetslivet är jag inte riktigt än om man säger så. Känner mig fortfarande som ett barn, ett barn kan inte ha ett vuxet jobb..
Har i alla fall lov nu till onsdag då vi har första föreläsningen på nya kursen. Väldigt skönt. Visst att jag hade jullov på ett sätt men då hade vi ändå tentan bakhuvudet. Nu kan jag gå upp vid 9 imorrn och inte känna att jag måste göra någonting. På söndag behöver jag inte ha ångest över att jag måste stressläsa något på kvällen. Bra skit. Helgen kommer bjuda på lite fest imorrn och sen bara ta det lugnt och försöka njuta av en stressfri helg!
Sitter här och svettas lite över min tenta. Trots att man inte har något egentligt lov när man pluggar på universitet/högskola så har det ändå varit lugnt fram tills nu. Lämnade in första delen (faktadelen) igår och det kändes ändå bra. Känns inte riktigt som att man kan misslyckas med att sammanställa fakta, men det skulle i och för sig inte förvåna mig om .. aa nä, inte tänka så! Håller på med analysdelen nu och den är så svår. Själva frågorna, eller snarare det man ska ha med är inte så svårt, men vi får bara skriva 500 ord vilket jag har gjort nu och har endast fått med ca hälften av allt man ska ha med. Bra skit.
Annars har det varit en bra start på året. Drog till London i tre dagar med familjen vilket var sjukt nice. Åt 3-rätters på Le Café Anglais vilket var typ det godaste köttet jag ätit i mitt liv, det smälte verkligen i munnen. Shoppade en del, gick i massor av affärer bland annat sådana det luktade riktigt äckligt i och såg musikalen We Will Rock You av resternade medlemmar i Queen. Det kan ha varit det bästa jag sett i musikalväg! Jag älskar musikaler så det är synd att man går på dem så sällan. Men det är inte lika kul att gå i Sverige för här översätter man alla låtar till svenska och helt ärligt, det blir inte lika bra då. Man vill ju ha orginalmusiken! Hur som helst, både jag och Martin blev helt golvade av han som spelade huvudrollen (Galileo Figaro, alla som någonsin hört Bohemian Rapsody vet vart det kommer ifrån och skrattar lite när jag berättar att hans tjej hette Scaramouch). Vilken röst han hade! Sinnessjukt..
Så det var en bra resa, men shit vilken ångest jag får av att flyga. Och nästa resa ska gå till New York .. Viktor kommer få det väldigt roligt..
2012. Vilket år det var. Jag skrev ett inlägg den 10 januari 2012 om vad jag önskade mig av året.
- Paris
- Klara skolan utan omtentor
- Glädje och skratt
- Kärlek, sådär 'jag kan inte andas'. Sådan jag inte tror finns
- Lata sommardagar
- Körkort
- Ångestfri vardag
Paris har jag inte varit i, vilket jag ångrar. Men annars har mina önskningar gått i uppfyllelse. Jag har klarat skolan utan omtentor, jag har skrattat och varit så glad som jag aldrig varit förut mest med anledning av att min önskan om 'jag kan inte andas'-kärlek förverkligades. Så många lata sommardagar blev det inte, men ändå en hel del i Turkiet och på helger. Jag tog äntligen mitt efterlängtade körkort och tja, en helt ångestfri vardag blev det ju inte men ändå mycket bättre än vad det någonsin varit.
2012 var ett bra år, ett riktigt bra år. Men jag har höga förhoppningar på 2013 för jag tror minsann att det kommer bli ännu bättre. Jag kommer fortsätta vara kär, ha min fantastiska vänner vid min sida (både gamla och nya), jag ska åka till New York med min prins, jag ska flytta hemifrån och jag ska bara vara allmänt lycklig. Det är det viktigaste. Lyckan.
Hoppas ni hade en mysig jul med god mat, gott sällskap och massa klappar. Och nu är den över .. åh, jag hatar när julen är över. Mest av allt just nu eftersom jag är så vansinnigt omotiverad att skriva min tenta. Den är egentligen inte så svår, i alla fall inte den här första delen (peppar peppar) men jag är så sjukt omotiverad så just nu känns det ungefär som att jag ska bestiga Mount Everest. Men jag har i alla fall en plan, ska bli klar med halva första delen idag vilket inte alls borde vara något svårt, och sen försöka skriva andra halvan i helgen så mycket som det går, kanske främst kommer behöva leta fakta men men. Åker till London 2-4 januari så det skulle vara skönt att få klart som mycket som möjligt innan dess!
Annars taggar jag inför nyår faktiskt. Har alltid varit av åsikten att nyårsafton är den mest överskattade dagen på hela året men i år känns det annorlunda. Vet inte om det är för att jag för en gångs skull ska få en puss vid tolvslaget, eller om det är för att alla vi tjejer har bestämt oss för att satsa utav bara helvete på middagen och outfits och allt vad det är. Hur som helst så ser jag faktiskt för första gången .. någonsin (?) fram emot nyår! Har köpt en jättefin klänning med öppen rygg jag ska ha på mig så i morgon ska jag och Gullis dra ner på stan och köpa det sista. Måste ha nya strumpbyxor, kanske ett passande nagellack och bh eller tejp för att tuttarna ska hållas på plats med en klänning med öppen rygg. Vi måste helt enkelt ha lite experthjälp!
Nähä om man skulle fortsätta med Mount Everest då...
Ett decennium är lika med 10 år. 10 år är lika med 10 födelsedagar och 10 julaftnar. 10 år är lika med 3652 dagar. 10 år är lika med hur många år jag har fått leva utan min mamma. Det är alldeles för många år, för många dagar och för många sömnlösa nätter.
För 10 år sedan satt jag på McDonalds i Tumba med min pappa och min storebror och petade i mig pommes frites och en hamburgare som jag sett till var naturell. Vi sa inte så mycket när vi satt där, vi var där tillsammans men ändå bara med oss själva. Vi hade haft samtal med sjukhusets präst och kuratorer. Men när vi åkte hem den kvällen visste vi att inget skulle bli som förut. Jag var hemma från skolan i två dagar, farmor och farfar var hemma med mig. Sen gick jag tillbaka för att jag inte ville missa skolans julbord och jag ville träffa mina kompisar. Jag gick tillbaka som ingenting hade hänt, för det som hade hänt var alldeles för stort att begreppa. Jag hade fyllt 12 år en vecka tidigare och det var julafton om ytterligare en vecka just den dagen jag kom in i en sjukhussal och blev tillsagd att min mamma inte skulle kunna krama mig igen, inte skulle säga åt mig att städa mitt rum eller laga middag åt mig. De sa att hon låg där i sängen men det var inte hon. Hon skulle aldrig finnas mer. Sedan den dagen har jag hanterat det på mitt eget sätt. Jag har inte pratat med psykologer eller liknande. Jag gick hos kuratorer ett tag men blev bara irriterad. För de förstod inte. Och hur skulle de kunna förstå? Hur skulle de kunna förstå att mamma hade tagits bort från mig? Jag har begravt mig i skola och saker som kan få mig att fly från verkligheten, om så bara för en stund. För då skulle jag inte tänka. Jag skulle inte tänka på att när jag kom hem från skolan och ropade att jag var hemma skulle inte mamma komma och fråga hur skoldagen hade varit. Jag skulle inte tänka på att jag istället skulle komma hem till ett tomt hus endast fyllt med minnen jag helst av allt inte hade velat ha.
Jag vet att mamma är död. Jag vet att hon inte kommer tillbaka. Det är allt det som hon missar som gör ont. Hon var inte där när jag sjöng för hela skolan på avslutningen i nian. Hon var inte där när jag skulle välja gymnasium och var så osäker på vad jag skulle välja. Hon följde inte med mig till stallet varje söndag. Hon var inte där när jag den tredje juni 2009 i vit klänning sprang ut med mina kompisar i vita mössor. Hon var inte där när jag satte mig på ett plan och flyttade till Paris och hon var inte där och tröstade mig när jag kom hem igen och inte ville något hellre än att åka tillbaka. Hon var inte där när jag skulle välja vad jag skulle läsa på universitetet, vad jag skulle göra med mitt liv. Hon var inte där när jag träffade Viktor, hon kommer aldrig träffa han som gör mig lycklig. Hon kommer inte vara där när jag tar examen om ett år. Hon kommer inte vara där när jag flyttar hemifrån. Hon kommer inte vara där när jag gifter mig eller när jag får barn. Jag kommer aldrig få gå med min mamma och kolla på bröllopsklänningar eller få råd om hur det är att vara gravid. Mina barn kommer aldrig få lära känna sin mormor. Och deras mamma kommer knappt kunna berätta om hur hon var för hon minns knappt någonting som inte var dåligt och sjukt. Hon är inte här nu när jag behöver henne som mest.
Men det jag kommer hålla fast vid, hur lite jag än kommer minnas i framtiden, det är att jag älskar henne villkorslöst. Och kommer alltid att göra. Hon kommer alltid vara min mamma, vart hon än finns eller inte finns. Min finaste lilla mamma.
Hur amazing har inte den här helgen varit?! Började i fredags, hade en redovisning på dagen som gick väldigt bra faktiskt. Läraren höll med om allt jag sa och hela gruppen fick beröm, så det var skönt då hela våran seminariegrupp blev sågad förra gången för inaktivitet. Gick lite tidigare därifrån och stressade iväg till jobbet. Var lite halare än jag trodde ute så höll på att göra världens vurpa men det gick bra. Kom till jobbet och hann pusta ett tag innan jag och mina kollegor satte oss på bussen som skulle ta oss till julbord på Fotografiska. Väl där började det med mingel och skumpa och en falsk trumpet, sedan fick vi gå upp och sätta oss och käka. Detta var väldigt uppskattat av mig för jag var hungrig som en varg! Det åts, skålades i vin och sjöngs snapsvisor i det oändliga kändes det som samtidigt som japaner satt och skrek IKKI IKKI (botten upp på japanska). Skitkul! När vi hade ätit klart gick vi tillbaka ner där de hade ställt upp en bar och det skålades ännu mer och jag, Andreas och Ronny (som utnämnt sig själv till min livvakt för kvällen) startade dansgolvet. Lärde Andreas och Tobbe en massa buggsteg men de var värdelösa så jag och Kim buggade loss istället, han var jätteduktig! Senare hade det beställts en massa taxibilar som skulle ta oss till VIP-kön på Golden Hits. Jag tänkte att aa jo tjena, jag kommer inte komma in (det är 25) men alla bedyrade att de skulle få in mig. Vilket de gjorde! Och shit va kul det var där! Dansade och sjöng till Backstreet, schlager och hits från 80-talet, helt perfekt! Synd att man inte kommer in där annars..Det var en väldigt nöjd tjej som somnade vid 4!
I lördags skulle jag fira min födelsedag med min kära vänner. Drog till Fridays vid 20 och käkade, hur gott som helst. Gullis hade ringt från tåget och berättat att jag fyllde år så hela personalen kom ut med en efterätt och sjöng .. det var ju inte alls pinsamt .. verkligen inte. Som tur var körde de inte "I don't know what I've been told.." utan klassiska Ja må hon leva. Thank god for that i alla fall. Efter det drog vi vidare till woken och sen till white room. Vi var väl runt 10 pers som stod på dansgolvet till klockan 5 ungefär och jag hade skitkul! Var i säng vid halv 6..vilket inte var riktigt okej då man blev väckt av pappas "skönsång" klockan 10...sliten tjej nu. Igår fyllde jag ju år så det var tårtkalas här, fick äntligen min jacka så nu är jag varm och skön utomhus, och en massa smycken. Avslutades på bästa sätt med att somna i mitt hjärtas armar.
Så idag är det än väldigt trött tjej som ska börja skriva på sin skeva hemtenta. Men vill tacka alla mina kollegor, vänner och familj som har gjort den här helgen helt jävla perfekt! Couldn't have done it without you!'