Måndag. Sista arbetsveckan, och nu längtar hela min kropp efter semester. Det är klart jag kommer sakna alla, har skrattat varje dag på jobbet, men ändå .. semester, den hägrar. 4 arbetsdagar kvar, sen så. Kommer såklart kännas lite konstigt att inte gå tillbaka, men det kommer jag nog över rätt snabbt. För på söndagnatt drar vi till Turkiet! Och hur skönt ska inte det bli? Bara att komma hemifrån ett tag, komma ifrån Sverige, få sol, bad och fest med världens bästa vänner. Underbart! Har dock egentligen ingen aning om vad jag ska ha med mig i klädväg, eller när jag ska hinna packa då jag har saker planerade varje dag efter jobbet känns det som. Bra planerat Ida, mycket bra. Men det ska nog gå vägen det också!
Något annat som har planerats på semestern är något jag väntat på, aa hela mitt liv känns det som. Den 19 augusti ska jag se Kent, för första gången. Det känns konstigt att ens skriva det. Så många år som jag har lyssnat, älskat, gråtit och hatat till deras musik. Och nu, äntligen, kommer dagen då jag ska se dem live. Jo nu vet jag hur det känns. För att citera allas våran Hugh Grant: Surreal but nice!
Den 10/1 skrev jag ett inlägg om en önskelista för 2012. Jag önskade mig glädje och skratt och lata sommardagar. Men mest av allt, mest av allt önskade jag mig kärlek. Sådan "jag kan inte andas"-kärlek, sådan kärlek jag inte trodde fanns. Den önskningen har gått så jävla hårt i uppfyllelse. Nu vet jag om kärlek finns, Håkan, och den är underbar.
Sitter på Karlbergs station och väntar på tåget som ska ta mig till brors nya lägenhet. Very excited! Var längesen han och jag hade lite ensamtid också så det ska bli mysigt. Igår var jag hemma hos karln, käkade jävligt god mat och kollade på Svensson Svensson med han och JK, ett typiskt fredagsnöje för tre ungdomar i 20 års-åldern. Hur jag ändå lyckas se så sliten ut, det är en jävligt bra fråga...
Att vara pretentiös är gulligt när man är 13 och inte ska "vara som alla andra" och det är berättigat när man är kulturnisse på 40+. Men när man i 20års-åldern ska försöka sig på att vara det på sociala medier för att man "kan så hiiiimla mycket"? Ursäkta asgarvet.
Mitt liv rockar så jävla hårt nu verkligen. Jobbar på veckodagarna och sover på helgerna. Det händer så mycket. Men kul verkar jag lyckas ha ändå på något lustigt sätt? Jag trivs hur bra som helst på jobbet. Lite segt vissa gånger då det inte är så mycket att göra, men mina kollegor är världens skönaste och snällaste så jag skrattar ändå så jag gråter i princip varje dag. I fredags gjorde jag det till och med i telefonen med en norrman. På tal om i fredags så åkte jag direkt efter jobbet till Tullange. Mötte upp V och gick och grillad med han och hans kompisar. Blev asgott och en riktigt kul kväll! Något som var mindre roligt var myggen. Lyckades få 5 stycken myggbett, på vaderna och, hör och häpna, på rumpan. Det är bara jag som lyckas med det konststycket när jag faktiskt har kläder på mig. Kul, verkligen, askul. Måste verkligen lägga band på mig, för hur nice ser det ut att gå och klia sig på röven ute bland folk? Njaaaae, sådär va? Men annars, hur roligt som helst!
Igår fyllde Gustav 18 och det skulle firas med kalas. Jättegod middag och tårta blev det, samt att vinka bror farväl när han sprang iväg på fest iklädd frack och studentmössa. Vem som gör det? Tja, fråga Martin för jag kan verkligen inte förstå det. Såg otroligt roligt ut i alla fall. Efter lite sms slutade kvällen i min säng där jag somnade och vaknade i den tryggaste famn som finns. Väldigt, väldigt mysigt och jag är så väldigt lycklig. Sa hej då vid 12 och sen har jag kollat Masterchef USA (fastnade totalt. Såklart vann bruden jag stört mig på under hela tiden) och pluggat teori. Nu, blir det in i duschen och sen avsluta kvällen med EM-final! Är lite torn men hoppas ändå på Italien, det skulle vara roligt om de fick vinna!
