Det känns som att jag går mot min domedag. Det känns som att imorgon tar allt slut. Jag vet, jag är otroligt dramatisk nu men ... jag är LIVRÄDD för min lärare. I morgon har vi seminarium med honom, vårat första, och han kommer halshugga mig. Han kommer äta upp mig. Of this I am sure. Och egentligen vet jag inte varför jag är rädd. Eller jo, det vet jag. Han är en sån där lärare man avskydde på gymnasiet. Han är väldigt polisiär i sina undervisningsmetoder, på gränsen till militär. Om han ställer en fråga och ingen räcker upp handen pekar han bara på någon och väntar tills personen i fråga har stammat fram ett svar. Har man fel? Ja, då blir det ett hånskratt till svar. Om han märker att någon sitter lite tyst, säkerligen för att personen inte är så säker på ämnet eller inte har läst på tillräcklig, då går han på som en bulldozer och frågar ut personen tills det ser ut som han/hon ska börja gråta. Så jo, i morgon, det är domedagen..
Nähä hörrni, nu har jag kämpat med tenta hela dagen (och helgen) så nu tycker jag att jag förtjänar lite pausunderhållning. Hur jag fixar det? Åker till Cirkus och tittar på The Tallest Man on Earth! PUSS
Det här blir en otroligt kul helg ska ni veta. Fick min hemtenta idag och den ska vara inne på onsdag vilket betyder att jag måste sitta med den hela helgen. Inte behövligt kanske ni tänker då? Att jag kanske måste sitta med den på söndag men annars borde jag ju klara det, det är ju bara två frågor? SYND då att jag knappt förstår frågorna. Hehehehe..
Har suttit nu ikväll (ja en fredagskväll, skjut mig gärna) och försökt lista upp allting som jag ska ha med så att det bara är att sätta igång i morgon. Förhoppningsvis har jag lyckats bena ut det väsentliga, alltid lika spännande att känna paniken när man ska sova kvällen innan den ska in och komma på att HELVETE...
Nä, nu ska jag borsta tänderna och lägga mig och kolla på en Disneyfilm, förmodligen Skönheten och Odjuret eller Herkules (sådant jag får titta på när Viktor inte är med) och somna till den. Upp tidigt och skriva i morgon! Jippie..Det här är nog första gången jag inte har längtat och känt att det är fruktansvärt skönt med helg..
Igår var det alla hjärtans dag, hoppas den var bra för er alla! Själv har jag stora problem med den dagen, tycker faktiskt inte om den alls. Missförstå mig rätt här, jag och Viktor hade en jättemysig kväll med middag, geléhjärtan och film innan vi somnade tillsammans. Den var precis så som jag vill ha den, opretentiös och oplanerat spontan.
För helt ärligt, hur äkta är den egentligen annars? Om man bortser från hela argumentet om att det är en högtid skapad i kommersialismens ära och ser på den från en annan vinkel, hur äkta är känslorna. Jag är inte den som är den, klart jag blir glad om jag får blommor eller liknande men...
"Min partner överraskade mig med blommor och presenter idag", helt ärligt hur överraskad kan du ha blivit när det var alla hjärtans dag? Jag hade mer köpt det om om du sa "min partner överraskade mig genom att inte ge mig nånting". För att säga att man blev överraskad med rosor på alla hjärtans dag är som att säga att man blev överraskad av ett paket på sin födelsedag.
Fira dagen hur ni vill, men själv blir jag gladare av en ros på en vanlig tisdag när jag är trött på livet, att han kommer hem och ger mig en massage på en torsdag eftermiddag. Inte för att han måste för att det är en speciell dag som säger att IDAG ska du vara romantisk, sen spelar det ingen roll vad du gör resten av dagarna på året, utan för att han vill göra det.
Okej, dags att sluta freaka ut. Men det har gått så sjukt snabbt! Jag var på en bokad förhandsvisning i fredags, hade sån sjuk tur att den andra tjejen som skulle kolla på den fick förhinder, lade ett bud och det blev taget igår och idag skrev jag på kontraktet. Helt sinnes. Jag ska flytta hemifrån. Trots att det ska bli sjukt skönt att inte bo hemma längre är det klart att det är nervöst. Jag har bott med pappa i 22 år och nu ska jag helt plötsligt inte göra det? Nu ska jag betala räkningar och hyra och mat och skit? Konstig känsla! Men det känns ändå bra. Lägenheten ligger i Årsta, inte alls långt från pendeln så det blir lätt att ta sig till skolan och till Tullinge och alla kompisar. Känns faktiskt skönt att veta att man kommer bo på södra sidan av stan igen. Någonstans är det ju i söderförorterna man hör hemma (tragiskt nog).
Så nu sitter jag här, med prospektet i hand och tittar på min nya lägenhet. Min nya bostad. Vissa saker kommer behövas göras, måla en del och i framtiden kanske man byter ut golvet i badrummet för det är inte så jättefint (blå matta) men det gör inte så mycket nu. Det tar man sen kan jag känna, så mycket stör det mig inte!
Alla mina vänner kommer självklart vara välkomna när de än vill! Mitt hem har en öppen dörr (bildligt talat då, säkerhetsdörr for the win!). Men hur som helst, jag är så glad att få flytta och tror det kommer göra mycket för mina relationer här hemma inte minst, särskilgt med papa. Så det här kommer nog bli jättebra!
