lapetitesirene

Det känns som att jag går mot min domedag. Det känns som att imorgon tar allt slut. Jag vet, jag är otroligt dramatisk nu men ... jag är LIVRÄDD för min lärare. I morgon har vi seminarium med honom, vårat första, och han kommer halshugga mig. Han kommer äta upp mig. Of this I am sure. Och egentligen vet jag inte varför jag är rädd. Eller jo, det vet jag. Han är en sån där lärare man avskydde på gymnasiet. Han är väldigt polisiär i sina undervisningsmetoder, på gränsen till militär. Om han ställer en fråga och ingen räcker upp handen pekar han bara på någon och väntar tills personen i fråga har stammat fram ett svar. Har man fel? Ja, då blir det ett hånskratt till svar. Om han märker att någon sitter lite tyst, säkerligen för att personen inte är så säker på ämnet eller inte har läst på tillräcklig, då går han på som en bulldozer och frågar ut personen tills det ser ut som han/hon ska börja gråta. Så jo, i morgon, det är domedagen..