Dagen började med en anings försovning. Ändå kom jag först till mötet med mina gruppmedlemmar. Vi satte oss och skrev ihop grupparbetet som ska vara inne imorgon till fredagens seminarium om finanskrisen (jippie). Alla fyra var sådär härligt otaggade vilket ledde till mycket skratt och lite verkstad, där bland annat rubriken. Anna letade febrilt efter tecken på Keynes liberala ådra. Vidare hade vi delkursens sista föreläsning (har avslutningen kvar bara), även den om finanskrisen så jag har haft en fruktansvärt rolig skoldag. Åkte hem och käkade för att sedan dra direkt till teatern. Vi fick ett preliminärt premiärdatum (kommer senare) och övade fram scener. Har fått lite manus också, så det rullar på. Vissa irritationsmoment, absolut, men förhoppningsvis löser det sig. Dessutom har jag tydligen så mycket skola i huvudet att jag inte ens kan läsa manus utan säger föreläsning istället för föreställning, trots att jag läste innantill. Stressad tjej! Var på det hela taget jätteroligt och jag ser verkligen fram emot att spela den här rollen.
Har precis kollat GG och ska snart nanna kudden. Om tv:n är ledig ska jag kolla på Criminal Minds om 25 minuter. Längtar tills jag får min egen tv, den kommer alltid vara ledig för mig.
Sen tog jag nästa bild och såg att det blev fan inte mycket bättre det. Går till skolan med insikten att vissa människor är dömda att vara fula. Puss på er
Tänkte jag skulle vara lite rolig och visa en före- och efterbild såhär på morgonen. Såhär ser jag ut när jag vaknar. Lite misslyckat att jag inte visar hela mig men det var väl främst eftersom jag själv blev vettskrämd av min egen uppsyn.
Efter en 2-timmars föreläsning om barnen i afrika åker jag och möter upp Gullis i stan. Sen åker jag mot tumba för att ha teaterprojekt! Hoppas ni får en lika bra måndag som jag komma ha.
Jude Law kom inte. Besviken tjej. Istället var jag uppe i ottan och åkte till IKEA. Där inhandlade jag mig en garderob, mycket bra och fin var den också. Den kommer den 16e och bror min kommer den 17e och monterar ihop den. Ibland är det allt bra att ha en alldeles egen garderobsmontör från IKEA, och det enda han kräver i ersättning är mat. Mycket bra, mycket bra! Det skulle ha blivit en köttbullstallrik dessutom men det var en milslång kö full med skrikande barn så jag gav upp. Kändes som döden i princip. Men pappa lovade mig en nästa gång, ser redan fram emot det. I'm just a silly little fat kid.
Annars har jag bara pluggat idag, surprise surprise. Haft ett litet utbrott mot korkade seminarieledare här hemma och läst som en tok. Nu är jag så trött, speciellt i ögonen, att jag typ ser fyrdubbelt av allting. Så jag antar att jag skelar som en idiot, för jag måste fokusera om hela tiden. I alla fall .. ska inte plugga så mycket mer ikväll utan ska försöka knåpa ihop mitt cv och skicka ut till ikea och arlanda. Hoppas på att få napp på ett sommarjobb. Behöver cash!!
Har precis kollat på The Holiday. Låtsats att jag är Cameron Diaz och att Jude Law kommer banka på min dörr i natt. Kommer det att hända? Troligen inte, men hoppet är det sista som överger människan! Gråtit har jag gjort också. Jag gråter inte till mycket egentligen. Jag har allmänt blivit känd som en iskvinna utan hjärta. It runs in the family. Men det finns vissa saker jag gråter till. Det ena är djur och det andra är gamla människor. Därav grät jag när den gamle mannen gick nedför gången och alla människor stod upp och applåderade. Herregud vad tårarna rann. Det fanns inget stopp. Eller jo, det har ju slutat, men rent bildligt talat fanns det inget stopp. I vilket fall som helst är det en riktigt fin film. Det enda som är dåliga är .. dumdumdum .. Cameron Diaz tårar i slutet. Herregud alltså...
Filmens höjdpunkt är dock, icke förvånande, Jude Laws utseende.
Inte så mycket mer att säga om saken liksom. Han ska knacka på min dörr. Jag är Cameron Diaz. Godnatt.
I heard
That you're settled down
That you found a girl
And you're married now
I heard
That your dreams came true
Guess she gave you things
I didn't give to you
Old friend
Why are you so shy
It ain't like you to hold back
Or hide from the light
I hate to turn up out of the blue
Uninvited
But I couldn't stay away
I couldn't fight it
I'd hoped you'd see my face
And that you'd be reminded
That for me
It isn't over
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you say
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Yeah
You'd know
How the time flies
Only yesterday
Was the time of our lives
We were born and raised
In a summer haze
Bound by the suprise
Of our glory days
I hate to turn up out of the blue
Uninvited
But I couldn't stay away
I couldn't fight it
I'd hoped you'd see my face
And that you'd be reminded
That for me
It isn't over
Yeah
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you say
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead, yeah
Nothing compares
No worries, or cares
Regrets and mistakes
They're memories made
Who would have known.. How..
Bittersweet
This would taste
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you say
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Never mind I'll find
Someone like you
I wish nothing but the best for you
Too.. Don't forget me
I beg
I remember you say
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Sometimes it lasts in love
But sometimes it hurts instead
Yeah, Yeah..
Har inte uppdaterat på ett tag av olika anledningar. Har hänt en del grejer sedan sist. Jag har gått in i en total bubbla av plugg. Har läst nästan 4 tunga skolböcker den här veckan. Är inte helt okej. I helgen fortsätter det med mer läsning och seminarieuppgifter. Blir tufft fram till tentan nu! Min väska rymde men har nu hittat hem igen med alla grejer i. Tyvärr, som jag ser det nu, spärrade jag mitt simkort så kan inte använda min babe än men det ska fixas i helgen. Den ligger och laddar här bredvid mig. Tittar på den ibland. Som en mamma som tittar till sitt barn, som rymde hemifrån under dagen, när det (den?) sover. Jag har dessutom flyttat. Numera bor jag i den fetaste lägenheten i Vasastan. Än så länge har jag inte fått hit alla mina grejer och har ännu bara en säng. Men på söndagmorgon ska jag och pappa åka till IKEA och köpa det allra viktigaste. En garderob för alla som inte kunde gissa det. Vi ska även köpa tv-bänk, en hylla att ha ovanför sängen och ett skrivbord. Så småningom ska vi även köpa en tv till mig, om jag inte tar en utav dem vi redan har.
Ja, där har ni en update. Jag har inte avlidit, bara levt i exil. Nu ska jag fortsätta min otroligt roliga fredagskväll med mer plugg. Eller .. förmodligen kollar jag på senaste GG-avsnittet ... men det är en helt annan femma.
Här pluggas det inte alls ju. Istället sitter jag och fönstershoppar på internet...tragiskmänniska.com har inget visa-kort. Men det ska Herr Bankman ändra på när jag går dit på måndag. 3-5 bankdagar någon?
En fin vän sa det en gång till mig. Att jag var en sådan flicka som killar blir kära i. För jag är komplicerad. Man kan inte sätta fingret på mig. Jag är inte simpel. Han sa att jag var en sådan flicka man tar en titt på, det krävs bara ett ögonkast, och sedan är de mina. Jag kan välja att se det som jag vill. Antingen spelar jag spelet och leker dem rakt in i elden eller tar jag dem till mig. Låter mig själv se att jag har svept dem av fötterna. Klart jag blev glad, alla vill väl höra att man är en sådan flicka killar kan bli kära i. Själv ser jag mig inte som en sådan, det har jag erfarenhet av. Eller nu när jag tänker efter så har jag erfarenhet av båda. Jag har haft killar som har sagt till mig att de aldrig har träffat någon som mig, när de knappt sagt ett ord till mig. Och jag har vetat att det har varit ärliga ord. Men jag kan inte hjälpa att tänka om det alltid är positivt. Kan det vara så att ens magi bara fungerar på fel personer? Vad skulle jag helst av allt välja; att inte ha den kraften han påstod att jag har eller att ha kraften som endast verkar träffa fel personer? Jag vet egentligen inte vad som är värst.
Jag tror att alla har den där magin inom sig, både tjejer och killar. Det var bara det att han såg den i mig. Och jag är glad att han sa det till mig den där sommarnatten med musiken dunkandes i bakgrunden. Jag vet att han menade det, att det var ärliga ord, och jag skriver inte det här för att visa att jag är bättre än er. Så ni kan sluta upp med ert jantelagstjafs. Det är inte därför jag skriver det här. För jag känner mig inte mer speciell efter att han sa det. Jag tror nämligen verkligen att alla har den där magin. Bara det att den blir missriktad ibland. Att man tar sikte på något men att vinden tar tag och gör att skottet blir missriktat. Att det antingen träffar i luften, eller att det träffar någon annan. Men någon gång ska det träffa någon. Den där någon som du har siktet på. Någon gång ska min magi träffa den jag har siktet på. Och då ska ni se på grejer. Till dess, ja då får jag nöja mig med att den antingen träffar i luften eller att den träffar fel personer. Och varje gång den träffar fel person kommer både du och jag ha ångest. Ångest över att den ena inte inser att den är fel person. Ångest över att den andra är tvungen att säga det till den ena. Så till dess kommer både ni och jag få leva med att krossa hjärtan. Och, en kanske ännu viktigare insikt, få våra hjärtan krossade. För alla har magin, och du kan vara fel person.
Jisses vad skönt det var att träna! Och nu har jag kommit på hur jag ska köra också. Känns skönt. Cyklade 1 mil på träningscykeln och det var mycket spännande att gå bort till maskinerna efteråt. Min lårmuskler var hur spända som helst så jag gick väl lite som jag fått en gurka uppkörd i röven. Men jag körde på och hoppas på en mördande träningsvärk i ben och mage imorgon. Morgondagen bjuder även på seminarium och efter kanske jag ska träna igen. Något som är bestämt är i alla fall att jag ska bjuda mig själv på en liten shoppingrunda. Ett par nya jeans och någon tröja kanske. Har siktet instället på att kila förbi Marc Jacobs-butiken och köpa en tröja jag länge velat ha. Hoppas bara att de finns kvar! Men de skyltade med dem så rent logiskt borde de ju finnas att köpa också...
Nu ska jag fortsätta att anteckna lite argument till imorgon och sedan diska. Ska även kolla igenom en text en sista gång innan jag publicerar den här. Har en början, men två slut. Ett för bloggen och ett som jag inte kan publicera här. Eller .. jag publicerar vad jag vill. Men det är alldeles för tydligt. Alldeles för tydligt.
Vaknade klockan 11. Jag vet, men ni läste ju om hur slutkörd jag var igår. Förtjänade lite sömn. Dessutom vaknade jag fram och tillbaka sedan klockan 9 men jag drömde en dröm jag inte ville sluta drömma så jag valde att somna om hela tiden. Bara för att få ut det mesta av drömmen, för att se vad som hände hela tiden. Någon som kan gissa var den utspelade sig? Haha. Än så länge har jag bara käkat frukost och läst igenom vårat grupparbete. Därför ska jag nu kasta på mig kläderna (-10 ute .. ursäkta?!!) och springa iväg till gymmet. Värmer upp lite på löpbandet och kör sen styrka all the way. När jag kommer tillbaka blir det mer plugg. Kanske har jag en påse från Nancy's med mig också med mat. Något säger mig att det är väldigt troligt..
Jag är helt slut. Har spenderat hela dagen i skolan. Skrivit ett grupparbete, haft föreläsning och läst. Allt utan någon form av rast. Så till slut sa jag till Gullis att skippa sista halvan av sin föreläsning (hon var inte direkt svårövertalad) och vi hängde loss lite på akademibokhandeln (nördar!). Sen åkte jag hem hit och slängde mig i sängen med datorn och Gossip Girl. Har nu sett senaste avsnittet och kollat klart på säsong 3. Var verkligen inte mentalt förberedd på det där sista avsnittet. Ledsen i ögat. Nu vill jag bara att allt ska lösa sig till det superbra i säsong 4. De kan inte bara släppa det där, am I right or am I right fellas? Man går inte från en ring till ingenting. You just don't!
Imorgon är jag ledig. Då ska jag träna och sedan plugga. Är riktigt stressad den här veckan, så längtar förbannat till helgen då allt lugnar ner sig lite i alla fall. Då ska jag packa upp lådor, skriva CV och fira Kira. Det kommer bli en bra helg, det känner jag. Men för att det ska bli en bra helg måste jag ta mig igenom torsdag och fredag och det kommer inte bli lätt. Men det ska jag klara. Jag känner mig hemma i stress och nervösa sammanbrott. It takes me back, så att säga.
Det mest spännande som hände mig idag var att DennisM gick förbi mig när jag var påväg till skolan. Där har ni hur roligt mitt liv är just nu. Det är vakna, till skolan, hem och plugga, sova. Kul tjej! Men den här veckan är en absolut mardröm. Förutom igårkväll då jag tillät mig själv att ta ledigt och gå på bio. Jag, Martin och Sofia var och såg Love and other Drugs. Den var trevligt. Om ni ska se den? Tja, det beror på. Vill ni se en film med svindlande dialog och utmärkt skådespeleri, kanske inte. Vill ni se sex? Absofuckinglutely. Jävlar. Filmen är 2 timmar lång och de är nakna mer än de är påklädda. Filmen gav helt klart en ny mening till kategorin "Romantisk komedi".
Nu ska jag fortsätta att läsa här. Har 2 timmar på mig innan andra halvan av ett dubbelavsnitt av Criminal Minds börjar och det är sjukt spännande. Egentligen borde jag sova istället, ska vara i skolan klockan 10.00 och skriva ett grupparbete innan föreläsningen meeeeen ... jag måste se! Får offra sömnen som jag gjort så många gånger för Gossip Girl. På tal om GG har jag ett rykande färskt avsnitt jag ännu inte sett. Får bli imorgon ... spännande!
Jag vill ha vår. Jag vill ha söta sommarkläningar. Jag vill ha sommar. Jag vill ha sol och lite värme. Jag vill ha slitna shorts, slappa linnen och converse som sett bättre dagar. Jag vill ha brunbrända ben och bikinilinjer. Jag vill ha solblekt hår och stora leenden. Jag vill ha sena utomhuskvällar. Jag vill ha dagar på stranden med fina vänner. Jag vill ha grönt gräs och löv på träden. Jag vill ha blommor och goda dofter. Jag vill ha ballerinaskor man inte vill ta av sig för fötterna luktar skit. Jag vill gå barfota hem från kvällar med massa dans. Jag vill ha semesterresor och långa promenader. Jag vill ha picknick i en park. Jag vill känna lukten av sommarregn. Jag vill dansa i sommarregn. Jag vill ha sol och mycket värme. Jag vill ha solglasögon och jeansjacka. Jag vill ha gladiatorsandaler och långklänning. Jag vill ha solnedgångar jag kan offra mitt liv för. Jag vill ha passion. Jag vill ha sommarromanser. Jag vill ha fjärilar och myggmedel. Jag vill ha bad och sandslott.
Nu ska jag plugga. Jag ska sätta igång med grupparbetet på egen hand. Så stressad är jag. Och en sådan stor plugghäst är jag. Det är sånt här tänkande som får mig in i riskzonen att gå in i väggen. Om jag gör något åt det? Nää, det känns onödigt. Klump i magen deluxe, let's go!
Jag känner att jag måste förklara något. Jag känner att jag måste förklara det här med Paris för er. För det sista jag vill är att någon ska känna sig ledsen. Att någon ska känna att de inte är värda lika mycket för mig. För det är inte sant. Finns inte en enda fransman som betyder mer för mig än er. Jag älskar er. Det är inte det det här handlar om. Att jag inte trivs i ert sällskap, att jag föredrar andra. Vad tror ni det är som gör att jag ens tar mig upp ur sängen när jag är i Sverige? Det är tanken på att ni är mina vänner, att ni är min familj. Det är det som gör min tillvaro här minsta lilla dräglig är att ni finns här. Det är det som gör allting värt det.
Men jag känner ändå att jag måste förklara varför jag saknar det så mycket. Varför jag ibland blir så ledsen att jag tror jag ska gå sönder. Det handlar inte om att jag inte gillar er här. Det handlar om att jag inte gillar mig här. Jag gillar inte den jag är. Jag förändrades när jag var borta, jag är inte samma person som när jag åkte. Jag har inte samma värderingar, inte samma tankesätt. Paris förändrade mig. När jag var där älskade jag mig själv. Det handlade inte om människorna som var där, eller staden egentligen. Det handlade bara om mig. Att jag äntligen gillade den jag var. Jag tyckte om mig själv. Men den känslan har jag inte här. Jag gillar inte mig själv här. Jag älskar fortfarande er, ni betyder allt för mig. Men jag älskar inte mig själv.
Där var jag konstant lycklig, även i de svåraste stunder. Där gick jag rak i ryggen, stolt och lät ingenting hindra mig. Men jag gör inte det här. Här sitter jag ihopkrupen och hoppas att ingen ser mig. Här är jag konstant rädd, inte för att något ska hända, men jag har en klump i magen. Om ni vore som jag, vilken känsla skulle ni välja? Vilken känsla skulle ni sakna? Den där ni går med ständiga fjärilar i magen, med en sol inombords. Eller den när ni skakar vid varje steg, den där ni helst vill gömma er från hela omvärlden? Jag hoppas att ni nu förstår att det inte handlar om er. Det handlar bara om mig. Ni som följer med till Paris kommer se det. Se att jag är lycklig, att jag inte känner någon stress eller någonting. Att jag går med andra steg. Att jag tycker om mig själv.
För jag hoppas ni förstår nu. Det är mig det är fel på, inte er. It's me, not you.
Nu sticker jag iväg till Friday's för att möta upp Gullis. Vi ska käka middag och dricka någon drink om jag känner oss rätt! Ha nu en trevlig fredagskväll allihop.
Började dagen med plugg som sedan fortsatte med gym! Eftersom jag varit sjuk har jag inte kunnat träna men nu kände jag att det fick räcka och kilade iväg. Körde inte så hårt eftersom jag fortfarande hostar lite och snorar men det kändes skönt att i alla fall komma dit och träna lite. Veta att jag inte slackar. På vägen hem köpte jag en massa gotte och sådant eftersom Gullis kommer hit ikväll. Vi ska kolla på film och snacka skit. Tror hon sover här också men är icke säker. Något säger mig att vi kommer prata en massa Paris och planera lite när vi ska åka i sommar! 10 dagar är inplanerade och den här gången får vi en massa sällskap förhoppningsvis! Ska bli jätteroligt att få visa alla våran stad. Tobias är minst lika taggad som vi är.
Nej nu ska jag fortsätta fixa mig och städa bort den sista skiten!