lapetitesirene

Nej jag ska inte gifta mig och nej Viktor har inte friat, men jag har tänkt ganska mycket på bröllop och frierier på sista tiden. Kan ha fått lite väl mycket feeling under prinsessbröllopet och hållit på att fälla en tår men herregud så vackert det var! Och Madeleine, vilken skönhet! Hur som helst har det fått mig att tänka på mitt eget framtida (förhoppningsvis) bröllop och allt som hör därtill. 

 

Jag, som så många andra flickor runt om i världen, har planerat bröllop sen tidig ålder. Eller, kanske inte planerat, men i alla fall drömt om hur det skulle vara. Hur min klänning ska se ut, vilken musik som ska spelas, vilka gäster som kommer vara där, vilka som ska vara tärnor, vilken låt som ska vara första dansen-låt för mig och min framtida man, är bara en del av de frågor som jag någon gång tänkt på under åren, antingen för mig själv eller fnittrandes med någon tjejkompis. Det har inte handlat om att jag är besatt, att jag har en scrapbook någonstans med alla planer i detalj. Men nog fan har jag tänkt på det, och helt ärligt har väl du också gjort det?

 

Den allra viktigaste saken när jag tänker på mitt framtida bröllop, eller bröllop överhuvudtaget är att det först och främst handlar om romantik. Det ska vara den mest romantiska dagen i mitt liv och någonstans är det frieriet som sätter ribban för det i min mening. När människor skriver att de gemensamt kom fram till att de skulle gifta sig går det som kalla kårar genom kroppen på mig. Överaskningsmomentet, som bortblåst. Den stora romantiska gesten. Som bortblåst. Frieriet ska vara startskottet till den mest romantiska dagen i era liv. Vill ni verkligen att det ska startas hemma i soffan, med mjukiskläder med ett "men du älskling, hur ska vi göra nu då? Ska vi ta och gifta oss?" "Jo men det blir väl bra det". Nä, ledsen, but that won't fly with me. Nu menar inte jag att det behöver vara något jättespeciellt i att det ska läggas massa pengar på och så vidare och det kan absolut ske hemma. Jag menar att någon av parterna ska fria ordentligt, nervöst stappla fram orden och motparten ska kanske bli lite tårögd eller så och viska eller skrika fram ett ja av glädje. Det är i alla fall så jag vill ha det, men alla får såklart göra som de vill!

 

Nej, jag ska inte gifta mig än. Herregud, jag är alldeles för ung och omogen för att vara någons fru. Jag vill inte ens förlova mig, för enligt mig förlovar man sig när någon friar (jag är väldigt old fashioned på den punkten). Sen kanske jag har fått allt om bakfoten efter alldeles för många romantiska komedier. Men det är klart att jag tänker på mitt framtida bröllop. Som en riktigt prinsessa.