Såhär har jag kilat runt idag. CurveId-jeans (de skönaste som någonsin skapats, lätt värt pengarna) och mansskjorta från HM (min egen tragiskt nog). Håret har jag stylat helt själv med hjälp av att inte tvätta det. Seexyyy. För övrigt ser jag ju nästan smal ut på bilden. Fest!
Igår var jag på premiären av nya Pirates-filmen med Gullis! Vi var taggade till tusen, det var längesen det kom en ny Pirates. Och vi blev verkligen inte besvikna! Den var verkligen jättebra så den kan jag rekommendera varmt. Riktigt tung med sjukt mycket action. Otroligt roliga repliker, som jag och Sanna kommer quota konstant i sommar.
Hoppade runt i jeans från mango, linne från bershka, rosett från bershka och kavaj från nafnaf. Fick mvg i betyg.
Jag bloggar dåligt och det har sina anledningar. Det är så mycket som tar energi just nu, både i skolan och utanför. Två sista veckorna nu, sen är det sommarlov. Bara att kämpa på. Det är så många tankar som flyger och far i huvudet på mig att jag inte kan sitta still. Att ha tankar är bra för skrivandet sägs det, vilket är sant, men då ska man också ha en koppling mellan kropp och tanke. Den kopplingen saknar jag. Jag vet knappt vad det är jag tänker på, vad det är som gnager någonstans långt därborta. Men jag vet att det är någonting. Kan jag då skriva? Nej. För jag har ingen koll. På någonting. Jag vill bara ställa mig mitt i ett tomt, svart rum och skrika tills luften i lungorna tar slut. Då tar jag ett nytt andetag och skriker igen. Tills skuggfigurerna får klara konturer. Tills jag ser vilka det är som gömmer sig. Då ska jag ta tag i det. Men innan dess tänker jag fortsätta dra mig igenom veckodagarna och sedan flyta runt i stockholmsnatten på helgerna. Jag tänker dansa med mig själv och titta in i spegeln med sotsvarta ögon och långa naglar. Likt någon som inte funnit sig själv. Likt någon som väntar på att något ska hända. Något stort.
Med rosett storlek gigantisk i håret drar jag mig mot skolan för seminarium. Och vet ni vad? Jag fick B på äckeltentan. Go me! Bara tre veckor kvar nu...
Det blev en helt spontan utgång till Nype, som Johanna tjatat om i evigheter och jag måste säga att jag blev inte besviken. Lite segt i början som vanligt men när det drog igång blev det sjukt roligt. Mycket dans och sång och sjuka människor på dansgolvet. Mimmi kom förbi med två kompisar och vi dansade tills magen kurrade för mycket vid 3-snåret. Då gick jag och Johanna till donken och åt och chillade. Vi fick sällskap av två extremt fulla män, den ena fullare än den andra. Dras dem till oss på något sätt? Den sista tar alla pris. Vi var bara tvungna att driva med honom såklart så vi sa att vi var ett lesbiskt par. Varit tillsammans i två år och var mycket lyckliga tillsammans. Det var fruktansvärt roligt, skratta så jag dog när han försökte reda ut hur vi kunde vara det. Vid 5 traskade vi bort till Lobby för att möta upp Johannas resesällskap. Istället för att ta den taxin hon blev utlovad gick vi bort till centralen och tog första tåget. Så ja, en spontan utgång slutade med att fröken Johansson hoppade i säng klockan 6 och solen lyste upp hela rummet trots neddragna persienner. Inte lika lyckat. Men ack så roligt jag hade igår!
Ikväll blir det lugna gatan hemma hos Issa med Eurovision. Varför ska jag kolla på det kan man fråga sig, men vad gör man inte för att spendera tid med sina vänner?
Favoritlåt från den här tiden förra året. Så har vi kommit till den sista låten på listan. Var tvungen att gå in på Paris-bloggen och kika igenom maj för att se vad det lyssnades på. Hittade en rubrik och tänkte för mig själv "haha ja, det är väl klart". Allting kom tillbaka till mig då, allt det jag kände i maj förra året. Allting är liksom inkapslat i den här låten med underbara Damien Rice. Hoppas ni har haft lika roligt av listan som jag har haft av att gör den!
Hade en otroligt hård dag igår. Verklligen. Åkte till skolan och hade föreläsning från 10-12 (en riktig jävla snoozer). Sen satt jag, Rebecca och Fredrika ute i solen och åt lite mat. Fredrika åkte iväg men jag och Rebecca låg kvar i solen utanför universitetet och snackade skit. Det var så varmt att vi bara ville klä av oss men det kändes som en dum idé när vi tänkt lite till. Lite för pryda för sånt båda två. Vid 14 åkte jag hem, käkade lite och pluggade litegrann. Hamnade till slut i sängen och vilade, hade gått upp tidigt efter alldeles för få timmar sömn. Fick sms av Gullis som väckte mig vilket var tur för jag fick genast lite bråttom. Bytte om och åkte till Humlegården med ett stopp på centralen för att hämta upp mitt sällskap. Låg sedan i parken i 2 timmar i kvällssolen, myste och pratade om allt från hästhundar till Carl von Linné. Åkte hem, käkade och spenderade kvällen med serier. Så som sagt, det var en jävligt hård dag för fröken Johansson igår.
Nu sitter jag i skolan igen. Har varit här sedan 9 imorse, inte nådigt att gå upp 07.00 idag kan jag meddela. Jag ville bara gråta när klockan ringde. Men jag tog mig upp och nu har jag läst det som krävs för att jag ska kunna skriva seminarieuppgiften. Har kvar i boken att läsa också men just nu väntar jag på Gullis som ska möta upp mig för en lunch i solskenet. Fick sms precis om att hon var här faktiskt, så dags att kila!
En låt från min barndom. Har många minnen där jag och mamma dansar runt i vardagsrummet när jag var liten och sjöng på den här låten. Jag hade mina egna uppträdanden till den också. Var en riktig stjärna kan jag meddela.
En låt som får mig att känna mig skyldig. Riktigt knepig kategori, av ren principsak brukar jag aldrig ångra något jag gör. Eller jag försöker i alla fall, det är väl därför jag fortfarande känner mig skyldig ibland. Jag känner mig till viss del skyldig pga så många saker. Men jag önskar inte någon utav dem ogjorda.
Känner mig lite som ett mähä eftersom mitt hår är extremt smutsigt, men nu är jag redo. Redo att ta emot smålänningar som kommer dyka upp någon gång under eftermiddagen. Kommer låta som en idiot innan dagen är över. Jag har nämligen en tendens att byta dialekt beroende på vem jag pratar med ... ett återkommande fenomen speciellt när det gäller småländskan. Inte okej. Min familj brukar driva om att när vi har varit därnere byter jag dialekt när vi når Gränna. Både på vägen upp och på vägen ner. Det tragiska är att det faktiskt är sant...
En låt jag skrattar åt. Haha, alltså ärligt, det kan behövas lite förklaring. Vi lyssnade på den här i Paris och Matthieu hatade den. Så vi började driva som fan med honom, spelade den alltid på högsta volym när han var hos oss och skickade den på msn under falska namn. Det är minnena som får mig att börja skratta. Och att Enrique sjunger "give me some more"
En låt jag vill ha på min begravning. Till skillnad från musiken på mitt bröllop har jag gett musiken på min begravning sjukt mycket tanke. Det finns så mycket som skulle passa in. Så mycket jag skulle vilja klämma in på den tiden en begravningsceremoni tar. Hur lång tid tar en sådan? Har varit på "my share" så att säga men aldrig reflekterat över tiden. Jag kanske ska ha en episk begravning så att alla mina låtar jag vill ha med får spelas? Det kanske ska bli som en enda stor konsert? I alla fall, den här skall spelas. No doubt. It's the day you hoped would never come.
