Jag bloggar dåligt och det har sina anledningar. Det är så mycket som tar energi just nu, både i skolan och utanför. Två sista veckorna nu, sen är det sommarlov. Bara att kämpa på. Det är så många tankar som flyger och far i huvudet på mig att jag inte kan sitta still. Att ha tankar är bra för skrivandet sägs det, vilket är sant, men då ska man också ha en koppling mellan kropp och tanke. Den kopplingen saknar jag. Jag vet knappt vad det är jag tänker på, vad det är som gnager någonstans långt därborta. Men jag vet att det är någonting. Kan jag då skriva? Nej. För jag har ingen koll. På någonting. Jag vill bara ställa mig mitt i ett tomt, svart rum och skrika tills luften i lungorna tar slut. Då tar jag ett nytt andetag och skriker igen. Tills skuggfigurerna får klara konturer. Tills jag ser vilka det är som gömmer sig. Då ska jag ta tag i det. Men innan dess tänker jag fortsätta dra mig igenom veckodagarna och sedan flyta runt i stockholmsnatten på helgerna. Jag tänker dansa med mig själv och titta in i spegeln med sotsvarta ögon och långa naglar. Likt någon som inte funnit sig själv. Likt någon som väntar på att något ska hända. Något stort.