En låt jag vill ha på mitt bröllop (stavade rätt på första försöket, yey!). Har faktiskt inte funderat så mycket över musiken jag vill ha på mitt bröllop. Allt jag vill är att det inte ska bli för, ni vet .. äckligt. Men den här låten ligger mig så varmt om hjärtat. Det är den finaste låten jag vet, utan att bli .. äcklig.
En låt jag lyssnar på när jag är ledsen. Här har ni mig i mitt riktiga element. Har en helt lista med mina ledsna låtar att gråta ut floder till när jag väl tillåter mig att visa sådana svagheter. Här är min nummer 1.
Börjar känna mig som en människa igen. Sov som en prinsessa i natt, tror jag har kommit ikapp ganska bra med min sömn. Gårdagskvällen gick ut på ett långt telefonsamtal med Johanna och en massa sms. Men det hela löste sig. Tror jag. Eller snarare hoppas jag. Det är så frustrerande att inte veta. Jag föredrar att vara in the knowing, att ha kontroll. Men nu känner jag att jag har tappat allt som har med kontroll att göra.
Denna dag, som tydligen började med snö (nice), kommer att gå ut på en del plugg och sen träning. Måste komma igång igen efter tentan. Efter det ska jag göra mig vacker och sen bege mig till Anna för häng med henne, Rebecca och Fredrika. Fina tjejer. Vi ska käka lite brie (mums!) och snacka skit typ. Ska bli trevligt att hänga utan att ha skolan hängandes över axeln.
Nu ska jag fortsätta skriva lite och sen bege mig till sats!
En låt jag lyssnar på när jag är lycklig. Där finns det ett brett sortiment av låtar. De flesta kanske är mer taggningslåtar. Men har två som jag lyssnar på när jag bara är glad, känner att livet är fantastiskt och solen skiner! Eftersom jag har lovat mig själv att inte fuska och bara lägga upp en varje gång trots att jag kunde lägga upp ett 10-tal får det bli den här som tar första pris.
Är fortfarande slut som människa. Gick och la mig runt 21.30 igår men tror ni jag kunde somna eller? Svar nej. Var för trött för att kunna sova. Logiken i det? Ingen alls faktiskt. Smsade med Johanna om lördagen in på småtimmarna innan jag till sist slocknade av ren utmattning. Mellan då och nu har jag varit i skolan, börjat ny kurs och nu ligger jag i sängen igen med min toffifee-ask. Kollat på bilder från i lördags också. Fy fan. Har en sak att säga till mig själv:
En låt jag lyssnar på när jag är arg. Alltså, arg och arg. När jag är arg brukar jag inte lyssna på musik. Den känslan som kan kommer närmast så är väl att jag skulle ta en låt jag lyssnar på när jag vill trycka ner människor i mitt huvud. Det händer ganska ofta faktiskt. Så därför blir detta ett självklart val. I've got 99 problems, but a bitch aint one.
Shit va kul jag hade igår! Vi var ett glatt gäng på 16 pers som intog Johannas bostad. Det grillades, skålades och skrattades under en blå presenning. Vi, eller snarare Pappa K, hade byggt ett partytält med hjälp utav en fashionabel blå presenning. När solen efter många försök valde att lämna oss gick vi in och käkade tårta som jag och Madde hade gjort. Jisses vad god den tårtan var kan jag meddela. Synd för er som missade den. Sedan blev det dags för kubb. Som jag hatar det spelet, fruktansvärt tråkigt. Men det blev inget stort engagemang så vi gick in och skrålade högt och falskt till både BSB och Westlife. Vid tolvslaget kände vi att det var dags att dra vidare så vi sprang ner till parkhem för en klassisk tullinge-fest. Blev lite utav en 9 blå-reunion och massa människor att hälsa på. Natten rullade på med både det ena och det andra. Det hela slutar med en sömn på stadiga 4 timmar och 4 mycket, mycket pigga ungdomar i Kjellströms residens.
Min korta sömn har gjort att jag idag är lite utav ett vrak. Jag är så fruktansvärt trött men tvingar mig själv att vara vaken så att jag inte ska vakna vid 23 och sen inte kunna somna om. Men nu ska jag ta mig något att äta, sen duscha och sen får det bli dags för sängen. Imorgon börjar sista delkursen på IR I och det med inlämning redan på torsdag. Usch, jag orkar inte. Vill ha sommarlov och Paris.
Med väskan packad till bristningsgränsen med kläder, smink och mat beger jag mig nu mot Tullange för att fira Valborg och finaste Issa som fyller 21 år idag. Med god mat, god dricka och roliga lekar ska vi i glada vänners lag skåla in våren. Hoppas ni alla får en lika fantastisk Valborg som jag lär ha så hörs vi imorrn när jag återvänder till Birkastan. Puss på er!
En låt från min favoritplatta. Alltså, de enda skivorna jag kan låt för låt är Håkans. Så det här får väl bli en låt från min favoritskiva med Håkan då. Och oj vad det var svårt. Men jag måste nog ändå säga "Ett kolikbarns bekännelser". Och låtvalet? Ja, från den skivan är det självklart. Kan inte bli något annat än Hurricane Gilbert. Låten som är skriven till hans gitarrist tillika bästa vän Daniel Gilbert. De bästa konsertminnena jag har är från den här låten när Daniel ligger ner på scengolvet, spelar gitarr och gråter.
En låt jag älskade förut men nu hatar. Den här låten är från en av mina favoritfilmer, Green Street Hooligans. Innan Paris fullkomligt älskade jag den här låten. Den var en utav mina låtar, en sån där andra säger att de vill skära sig i armarna men som passar mig perfekt. Efter Paris har den fått en helt annan innebörd. Jag tycker fortfarande att det är en bra låt, jag hatar den inte. Men jag mår så fruktansvärt dåligt. Det gör verkligen ont i mig, och inte på ett bra sätt. Det känns som att någon sliter ut mitt hjärta, trampar på det och sen spottar på det. Så jag älskar den. Men jag hatar den. För jag mår så jävla dåligt.
Jag sa ju att jag skulle ge en förklaring till låten nedan så då får jag väl göra det också. Är det något jag både gillar och fullkomligt HATAR med mig själv så är det att jag har fruktansvärt svårt att lita på människor. Jag litar fullt ut på ett väldigt fåtal människor här i världen och det har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag önskar verkligen att jag kunde tro på folk. Tro på det de säger till mig. Det gäller inte bara killar, som man kan tro. Alltså att man har blivit sårad av kärleken och yada yada yada. När någon säger att jag är söt väljer jag oftast bara att vifta bort det. När någon säger att de gillar mig, då tänker jag i mitt stilla sinne att nej det gör du säkert inte. Jag har svårt att säga att någon är söt tillbaka. När jag säger svårt, då menar jag verkligen svårt. Det är nog därför folk uppfattar mig som känslokall, vilket många gör. Men det är jag inte. Det är nog egentligen snarare tvärtom, det är därför jag kan vara så avvisande. För jag har för mycket känslor.
Men det gäller även vänner, både tjejer som killar. Men främst tjejer. Tjejer som har sagt åt mig att jag kan lita på dem och sen huggit mig i ryggen när det inte passade längre. Bara vänt sig om och gått sin väg utan ens minsta lilla blick tillbaka. Och där har jag stått med skammen av att ha blivit lämnad. Att någon jag litade på behandlar mig som luft och går runt och bär på mina djupaste hemligheter. Hur kan man lita på att de alltid finns där? Att de alltid finns där, bevarade djupt inne i ett hjärta där jag inte längre finns.
Därav låtvalet. Det handlar inte om att jag hämnas de som gjort mig illa. Det handlar om att "two can keep a secret if one of them is dead". Det handlar om att jag inte litar på människor och att det nog är något av mina mest utmärkande drag. Jag har svårt att tro att folk talar sanning, och av otroligt många smärtsamma erfarenheter vet jag att de flesta inte gör det. Everybody lies.
En låt som beskriver mig. Svårt, för det blir lätt så pretentiöst. Men förklaringen kommer ni i ett inlägg imorgon. För den blir lite längre den här gången, med tanke på ämnet.
En låt ingen trodde du skulle älska. Alltså, älska och älska vet jag inte. Men tror den känns ganska otippad att jag lägger upp. Har fått höra att den var otippad. Dock har jag även fått höra att den första låten jag la upp, min favoritlåt, var en chock. Men jag tror nog att den här kanske chockerar fler. Jag vet inte, men jag gillar den skarpt. Har gjort ända sedan högstadiet.
En låt av mitt favoritband. Kan inte bli annat än en låt av The Beatles. Spelar egentligen roll vilken låt för alla är awesome. Hur söt är inte Ringo vid trummorna? Sådär lite efterblivet söt.
En låt jag kan somna till. Jag kan egentligen inte somna till musik alls. Inte för att det är ljud utan för att jag ligger och sjunger med, eller diggar med foten som till slut leder till att jag har konsert med mig själv i sängen. Så det går inte. Men den här låten kan jag ligga och chilla till. Vila lite, den får mig lugn.
Ni kan aldrig ana hur sjukt omotiverad jag är. Det är löjligt. Jag kan inte skriva ett ord. Mest för att jag inte kan eller vet vad jag ska skriva, men ändå. Har skrivit ungefär fyra sidor med skit. Ren skit. Istället för att ha varit ute i det fina vädret. 18 grader stod det på termometern. Nej, då sätter sig Ida framför datorn. Verkligen roligt. Jag kommer skämmas som en gris när jag lämnar inte det här. Tur att jag slipper se Andrés i ögonen. För det här suger verkligen. Fast vad kan man vänta sig av någon som inte ens har förstått vad den här kursen handlar om? ÅÅÅÅH NEEEEEEEJ på allting just nu känner jag. Gårdagen kände jag tvärtom på, men idag sjönk jag som en sten. Fett.
Men ikväll ska jag återigen dra mig mot Tullinge. Det vankas promenad med Johanna och Madde. Skönt. Glida runt i Tullange. Fest. Trots att Tullinge framkallar så mycket ångest att det inte är sant är det ändå hemma på något sätt. Ja, kan hända att jag fortfarande går vilse där, men jag vet ändå alltid vart jag är. Behöver bara låta fötterna styra. Men jag tror att det är så där man växte upp. Det är ångest, men ändå väldigt mycket hemma.
Här tänkte jag lägga in en bild på mig själv. Gör jag det? Nej. Men varför Ida? För att jag inte lyckades ta en endaste liten bild utan att jag såg ut som ett jävla mobboffer pga min FÖRBANNADE SKELNING. DÖÖÖÖÖÖÖÖÖ. Snart är det maj. Då ska jag ringa till farbror doktorn för då har det gått 7 månader, skulle bara ta 6. Det får de stå för.