Jaha, ännu en dag där man vaknat upp i fel land. Det här känns så fruktansvärt konstigt ska ni veta. När jag vaknar går jag inte och köper en croissant på vårat bageri 3 minuter bort. Istället släntrar jag nerför trappen och tar en macka. Jag föredrar limpmackan men det känns ändå konstigt. Jag har inte sagt ett ord på flera timmar istället för att snacka järnet med Sanna. Jag är inte van vid att det är såhär tyst...

Ikväll kommer pappa hem, som jag inte har träffat sen i april, så det är dags att börja göra i ordning här hemma. Allt står fortfarande helt kaosat i hallen och jag måste diska upp sedan middagen med Daniel igår. Orkade inte riktgt göra det. Helt plötsligt bara kastas man tillbaka in i vardagen och det känns fruktansvärt fel. Eller snarare .. det känns exakt, och då menar jag verkligen exakt, som det gjorde precis innan jag flyttade. Deprimerande insikt.

Bisous