Paris, Je t'aime
Kategori: Allmänt
Den 9/12 vaknade vi upp klockan 03.30 och helt plötsligt var det min födelsedag. Hela 20 år. Vi packade ihop alla våra saker och däckade i en taxi. Även den bjöd Air France på. Mycket vänligt bolag, kan rekommenderas! Efter en snabb frukost på Arlanda var vi då äntligen på väg och landade på Charles de Gaulle enligt tid. Väl där slängde vi oss på tåget för att åka till Dynamis och nu pirrade det ordentligt i kroppen. På vägen fick vi se anledningen till att planet dagen innan blev inställt. Ca 5 cm snö, alla flygplatser hade stängts av och alla vägar. Kaos. Vi anlände till Dynamis runt 12.30 och smög in. Vi dumpade väskorna i omklädningsrummet och gick upp till kontoret. Ni skulle ha sett chocken på deras ansikten. Så roligt! Det blev mycket kindpussar och kära återseenden med bland annat vår älskade chokladmaskin. Vi var där hela eftermiddagen och pratade med folk. När vi skulle gå sa Nallebjörn att jag var ful i mina glasögon. Då kände jag att jag verkligen var tillbaka! Vi tog oss genom all snömodd och åkte hem till Guldlock där vi skulle spendera vår helg. Träffade hans otroligt vackra fru och deras kattunge som kan ha varit den sötaste jag sett i mitt liv. Vi kom faktiskt mycket bra överens. Vi gjorde oss i ordning och begav oss sedan iväg till restaurangen för en födelsedagsmiddag. Nu var vi ordentligt nervösa. Tänk om varken Pierre eller Rafael jobbade? Tänk om de inte skulle känna igen oss? Tänk om...ja, TÄNK OM! När vi går gatan upp ser vi att båda står i baren och när vi glider in genom dörren sprider sig två jättestora leenden över deras läppar. Pierre börjar med att göra en hockeytackling på stackars Rafael och kastar sig om våra halsar med massa kindpussar. Rafael var tätt efter efter att han hade hämtat sig från Pierres attack. Det nästa som händer är att Pierre utropar att vi bara måste dricka skumpa och det hela resulterar i en mycket trevlig kväll. Tanken var att dra vidare till O'Sullivans men vi hade varit igång i över 20 timmar så tröttheten gjorde sig påmind. Vi bestämde oss för att åka hem och sova.
Fredagen den 10/12 gick ut på shopping, shopping, shopping. Vi åkte till gallerian Forum Les Halles och gick runt där hela dagen. Vi köpte de snyggaste skorna som mänskligheten någonsin skådat och mycket mer. Det blev även ett efterlängtat besök på Starbucks. Deras Chailatte går inte av för hackor. Efter en dag där åkte vi tillbaka hem för att duscha och gå vidare mot restaurangen och sen äntligen O'Sullivans! Vi hade smsat några under dagen och sagt att vi skulle vara där men inte fått något svar så vi tänkte väl mest att träffar dem gör vi det annars inte. Efter en som alltid utsökt middag på LPI var det så äntligen dags. Även nu pirrade det i magen. Vi kommer dit och en av våra favoritvakter står i dörren och självklart känner han igen oss. Vi går in och går fram till baren för att leta reda på James. Jag står längst fram och ska försöka ta kontakt medan han väntar på att få betalt av en kille. Han tittar åt mitt håll och tittar sedan bort som om han inte såg mig. 2 sekunder senare tittar han på mig igen och ger mig ett stort leende. Vi går till änden av baren och det blir kindpussar och kramar och allt möjligt. Han frågar vad vi vill ha att dricka och vår vana trogen säger vi 2 vodka mint shot som vi alltid tog. Han går iväg och kommer tillbaka med 2 stora ikeaglas fyllda till hälften med vodka mint. Han sa welcome back och återgick till sitt arbete. Nästa person vi träffade var Leo, ännu en av våra bartendervänner, och han ger oss världens bamsekramar. Jag var så lycklig. Alla, inklusive de vi hade smsat, var där! Alla som vi ville träffa! Lyckan var brutal och vi kom inte hem förrens 7 på morgonen.
På lördagen sov vi länge och sen åkte vi in till Chappe och strosade runt och kollade lite i affärer. Vi var ju tvungna att utforska det sjukt stora nyöppnade HM som ligger där. Det var verkligen den största butik jag sett med sina 3 våningar. Kunde ha gått runt där i flera dagar! Trötta i fötterna åkte vi hem, pratade med Guldlock och Fanny och åkte sedan återigen till restaurangen för en sista middag. Det var ju dags att åka tillbaka till Sverige dagen därpå. Pierre hade dagen till ära bestämt sig för att inte jobba men Rafael tog med glädje emot oss. Efter en middag som vi drog ut på tiden kindpussades vi hejdå med R och åkte vidare till O'Sullivans. Den kvällen var även den sjukt rolig. Vi drev med en rosförsäljare så att både James och Leo skrattade så de dog. Så fort vi kom fram till baren, vem det än var som tog emot vår beställning, sprang James dit och sa att det var gratis. Vi skulle inte betala för någonting. Vid 3-tiden var det dags att gå mot bussen. Vi kindpussades hejdå med alla, även våra fina vakter, och gick mot bussen. På vägen mot bussen går vi förbi en utav Paris största nattklubbar. I kön står några utav våra vänner, som vi träffade på fredagen, iklädda spandex och leopardblusar. Only in Paris guys. I väntan på bussen stötte vi även på kommunister som vi drev med. Den ena tjejen blev kär i mina fötter. Jag blev lite rädd.
Så var det söndag och dags för oss att åka tillbaka till kylan. Vi packade ihop våra grejer och åkte in till Paris. Tog lite bilder med vårt favorittorn och åt lunch på en mysig restaurang. Efter det åkte vi tillbaka till lägenheten, sa hej då till våra värdar som välkomnades tillbaka när vi helst ville. Jag älskar fina människor. Vi satte oss på tåget och åkte tillbaka till Charles de Gaulle efter den bästa helgen i våra liv.
Merci cherie, pour le week-end<3
