Har haft ont i ryggen, i ryggslutet, ett par dagar men har mest tänkt att det har berott på att jag har legat konstigt. Ni vet, som man kan få ibland. Inget konstigt alls med det. Imorse när jag stressade runt efter kläder böjde jag mig ner för att ta upp ett par strumpbyxor. Det skulle jag inte ha gjort för jag höll nämligen inte på att komma upp igen. Det drog liksom till och nu känns det som att det konstant sitter en kniv där. Eller som jag är mitt uppe i en spasm. Eller helt enkelt, det gör äckelont hur jag än står/sitter/ligger. Det enda som går någorlunda bra är att ligga på sidan, på samma sida som det gör ont i en mycket märklig ställning. Det känns ju himla värt. Tänkte ändå pallra mig iväg till skolan men jag fick inte på mig skorna så det var ju bara att glömma. Ringde pappa som började asgarva i luren och meddelade mig glatt att jag förmodligen har fått ryggskott. Tack för stödet pappsen. Rör mig värre än en 90-åring med benskörhet. Fy fan för det här mina vänner.
Men jag har finally tagit arslet ur vagnen och bokat tid hos frisören. På torsdag klockan 09.00 (okristlig tid eftersom jag måste gå upp klockan 07.00!! Ursäkta?) ska jag göra mig fin. Äntligen färga utväxten och klippa mig på något sätt jag inte vet ännu. Blir spännande hörrni!
Nej, nu ska jag försöka laga mat åt mig själv. Blir lite grekisk sallad. Mumma. Bara jag lyckas få ut grejerna ur kylskåpet...
Idag är det första advent, så glad första advent på er allihop! Hoppas ni myser till det alldeles extra när kvällen och mörkret kommer. Själv klär jag mig varmt och sätter mig på tåget mot Järna. Ska ut till Ytterjärna och kolla på alla ljus och sen blir det gröt hemma hos Familjen R!
Efter förra inlägget ringde jag till pappa som sa åt mig att ringa till sjukvårdsupplysningen. Där sa de att jag skulle åka till lättakuten på Huddinge, dit jag åkte nu ikväll. De sa att mitt problem var för stort och skickade mig till neurologen på stora akuten. Jisses! Där fick jag träffa en vänlig man i vit rock som utsatte mig för en massa tester. Han gav mig lite medicin som inte hjälpte. Då tog han fram sitt receptblock (ett sånt de inte har längre, för allt är elektroniskt) och skrev ut narkotika till mig. Så nu har en snäll man i vit rock givit mig piller som jag blir rolig i huvudet av. I 3-4 dagar ska jag äta dem, så får vi se sen. Hoppas vid Gud att de hjälper så jag får sova lite!
I övrigt har jag bara läst och läst och läst idag. Detta ska jag nu fortsätta med. Har 30 sidor kvar att läsa till morgondagens föreläsning om Guds existens. Mycket spännande. Gullis smyger med på den och efteråt anar jag att vi kommer sitta i bibblan och plugga ett tag tillsammans. Jag ska läsa och hon skriva hemtenta. Party!
Jag har nu haft konstant huvudvärk i 1,5 veckor. Det är en huvudvärk jag aldrig har upplevt förut så det kan omöjligen vara ögonen. That's all for now.
Idag hade jag salstenta i värdeteori. Vi lämnar det där tycker jag.
Det var på tal om alkohol hemma hos Fredrik med övriga pluggkamrater men jag är så trött att jag knappt kan stå upp. Så jag väljer istället att försöka få mig lite sömn istället. Samtidigt som jag undrar lite smått över motiv. I alla fall. Har några avsnitt av greys på datorn så jag ska slå mig ner i sängen och kika på dem innan jag låter John Blund komma över mig. Förhoppningsvis kan jag bli av med den här huvudvärken jag dragit på mig några nätter i rad nu. Så fort jag ska somna känns det som om att mitt huvud ska klyvas i två delar. Är det Voldy som är på språng kanske? Who knows...
Imorgon börjar nästa kurs i metafysik. Den sista kursen, de riktigt tunga grejerna. Men förhoppningsvis blir det roligare och därmed roligare att plugga. Och föreläsaren verkar bra också. Så det ska nog bli fint .. hoppas jag. Köper böckerna innan skolan och efteråt åker jag och Elin hem till Madde och hälsar på hennes nya valp. Trevligt!
Som sann idoltittare känner jag att jag måste kommentera fredagens händelse. Andreas Weise åkte ut ur tävlingen efter sina bästa framträdanden någonsin, speciellt Tom Jones-numret. Jag skulle vilja jämföra detta med skandalen då Daniel åkte ur för ett par år sedan. Fast det här är någonstans värre. Svenska folket har återigen visat prov på sin ointelligens och röstat ut den största talangen i tävlingen.
Att han fick duellera mot Olle är också det en märklig händelse. Men att Linnea är kvar istället för Andreas är ett skämt. Ett stort skämt. Att den bästa sångaren åker ut från Sveriges största musiktävling är enligt mig en skymf. Men det är inte det som är det största felet i fredagens skeenden. Det största felet är Jay Smith. Att han får vara kvar. Han rökte på. Han tog injicerade inte heroin eller snortade kokain. Han rökte på. Detta har ingenting med hans musik att göra, det bryr jag mig absolut inte om. Det jag bryr mig om är att han har brutit mot kontraktet. Vill han ha hjälp, då ska han få hjälp, absolut. Men han ska inte vara kvar i tävlingen. Bryter man mot kontraktet, då ska man diskvalificeras.
Visserligen tror jag inte att Andreas behöver idol. Han har redan utnyttjat det till max. Men idol behöver Andreas och det märktes på både Jidhes och juryns reaktioner när han åkte. Ungefär som pappa sa till mig när han ringde; varför ska man titta på idol nu?
Min dom; sparka ut Jay och ta tillbaka Andreas. Kanske inte för Andreas skull. Men för att programmet ska ha någon form av trovärdighet.
Efter 3 timmars plugg har jag nu återigen skållat mig själv i duschen. Helst av allt skulle jag vilja ligga i fosterställning och gråta. Jag hatar det här. Att det alltid ska bli såhär. Jag blir så nervös att jag knappt kan klara av det själv, att jag inte vad jag ska göra av mig själv. Samtidigt vet jag inte vad jag ska plugga för att få in något mer. Jag vet inte vad jag ska göra. Ändå kan jag inte slappna av utan att stressar upp mig själv till den grad att jag snart ligger i den där fosterställningen med tårarna strömmandes nerför kinderna. Ack, prestationsångest, ditt namn är Ida.
Sitter just nu och lyssnar på Melissa Horns hjärtskärande musik. Underbart. Drömde en dröm i natt som var bra, mycket bra. Men med tanke på att det var en utav mina drömmar blev den väldigt märklig i slutet. Men det var bra personer. Handlade om rätt personer.
Föna håret, diska och gå och köpa lite tröstgodis står nu på schemat.
Här sitter jag med bordet belamrat med böcker och papper om värdeteorier. Fruktansvärt tråkigt. Det är ungefär det min lördagskväll kommer att bjuda på. Därför hoppas jag verkligen att ni har roligare planer än mig! För här kommer jag sitta hela kvällen. Som en och annan idiot. Men roar man sig på dagen får man inte roa sig på kvällen när man har tenta på måndag. Kan vara världens sämsta dag att sätta en tenta på för övrigt. Måndag? Tack Ragnar. Håller just nu på att göra spaghetti och köttfärssås till middag innan jag ska sätta igång och läsa igen. I bakgrunden går Harry Potter och de vises sten på femman blandat med Sinatra. Det roliga (eller alltför nördiga) är att jag kan varenda replik till Harry. Varendaste en.
Storebror var på ett celebert besök i lägenheten och klagade på min städning innan idag. Han hade med sig cola och vi satt och tittade på Frasier i två timmar innan han gick. Jag känner ingen annan än min bror som gillar Frasier, och han känner ingen annan av mig. Men det beror nog på att vi har exakt samma humor som är aningen speciell. Vi föredrar den lite mer intelligenta, torra humorn båda två. Sådan syster sådan bror.
Nej. Dags för mat och sedan fortsätta med den älskade icke-naturalismen. Eller inte...
Om någon skulle komma med ett paket från Marc Jacobs innehållandes den här väskan, då skulle jag älska den personen för resten av mitt liv. Den är svindyr men ack så äckligt snygg.
Igår var jag och Gullis på HP7 del 1. Det var nog första gången sedan andra filmen som jag inte blev besviken. Det här med att de ska bli som böckerna har jag tappat för längesen men den här filmen var faktiskt bra om man jämför med boken. Precis som förra, samma regissör. Jag är på det hela taget nöjd. Det känns lite som om att de gör de här två sista filmerna till fansen.
Innan filmen var jag självfallet på teatern och det börjar lukta Ibsen tydligen. Taggar. Taggar inför onsdag såhär på en torsdag då jag får gå dit igen. Sjukt pepp är jag. Börjar dessutom lukta uppspel. 14 december, all I'm saying. Tagg på den då. Taggtaggtagg.
I övrigt inte så mycket som händer. Tenta i värdeteori på måndag. Där har vi ett exempel på något jag inte taggar för. Helvetes skit det där. Vi har böcker som inte ens vår föreläsare förstår. En annan bok som är så svår engelska att inte ens jag som forna cambridge-engelska elev förstår. Härligt. Så där har ni min helg. Förutom lördag då jag ska ta mig tid för min storebror som så gärna vill träffa mig. Who can blame him?
Gårdagen var fantastiskt. Började med lunch på Kaffe med Mjölk, sen köpte jag fruktansvärt snygga vinterstövlar som kostade därefter. Det hela avslutades med en fika på Edelweiss och sedan åkte vi vidare mot järna. Sunshine hämtade upp oss i Södertälje Hamn och vi åkte och handlade. Tacos stod på schemat. Jag och Suss stod för matlagningen och hällde upp ett varsitt glas vin åt oss. Vuxenpoängen haglade över oss igår kan jag säga er. Det hela avslutades med årets första julmust. Så. Gott. Kvällen bjöd i övrigt på en mycket trevlig kvällspromenad och mycket skratt. Som vanligt konstaterades att jag och min käre vän behöver grov psykiatrisk vård.
Nu har jag precis hoppat ur duschen. Ska göra mig i ordning för att åka ner på stan och fixa mina glasögon. De ska göras mindre och trycka tillbaka glaset. Hoppas de kan göra det med detsamma för jag behöver dem. Speciellt den här veckan då jag ska spendera min tid med näsan i en bok. Efter det åker jag vidare på söndags/födelsedagsmiddag hos människor jag aldrig träffat och vill göra ett bra intryck på. Lite nervös är jag allt!
Nu säger jag godnatt till er alla. Imorgon väntar lunch och planering med Suss. Inhandling av vinterstövlar och sedan middag hemma hos henne och fransman.
Jag förstår inte varför men helt plötsligt kan jag inte längre göra styckeindelning? I DON'T UNDERSTAND!!
I alla fall hade jag tänkt åka och träna men jag kommer nog inte hinna det så jag tränar lite här hemma istället. Måste städa idag eftersom jag ignorerade det igår när jag var i min miserabla bubbla. Efter det ska jag läsa och sen åker jag hem till fader för middag. Måste ha någon som lagar mat åt mig annars glömmer jag bort det.
Övriga helgplaner består i att imorgon käka lunch och planera resan med Gullis. Sen ska vi kika runt i affärer, jag måste köpa skor! Har mitt sikte inne på nya vinterstövlar. Har mina converse som visserligen tål vatten men de blir så jävla kalla. Så det ska fixas! Sen är jag hembjuden på middag i det franska hushållet. Jag gillar't!
Jag har bra dagar och jag har dåliga dagar. Precis som alla andra. Alla människor har både bra och dåliga dagar. Även fast man kanske tror att man bara har dåliga dagar så finns det de dagar som inte suger lika hårt som de andra. Idag var en sådan där dålig dag. Det började som en ganska bra dag. Sedan sjönk det bara mer och mer under dagens gång. När jag kom hem från skolan var jag nere på botten.
Det har gått 3 månader sedan jag kom tillbaka nu. 3 månader. Tiden har bara flugit förbi. Och saken är den att jag inte riktigt vet vad jag ska känna. Ingenting känns egentligen. Det är, tomt. Mörkt. Men jag kan inte nämna något för jag vill inte göra någon ledsen. Jag vill inte göra någon arg. Därför visar jag upp ett stort leende med ögon som viskar om något annat. Allt människor behöver är ett leende och så tror de att allt är bra. Det är det de behöver. Det kan jag ge dem. Det spelar ingen roll om det är äkta eller inte. De behöver bara se det där leendet.
Jag kan titta på bilder från den tiden. Se mig le och skratta. Och jag ser ett helt annat leende. Ett som är äkta, ett jag inte kan ge ifrån mig nu. Ett som strålar från insidan och ut. Ett leende som strålar av lycka. För det syns i ögonen, det där leendet. Det krävs så lite egentligen. Så lite för att jag ska känna något. En storm av känslor, som både får mig att gråta och att dansa av lycka. Men det krävs att de kommer från ett speciellt ställe, att det är saker som triggar igång minnen. Det kan vara en låt, en lukt, ett ord, en syn. Vad som helst egentligen. Man kan koppla saker långt bara man vill.
Det har gått 3 månader men det känns fortfarande inte okej. För hur ska det kunna kännas okej när jag inte känner någonting? Jag har en bra dag i veckan och det är onsdagar och jag får gå på teatern. Det påminner mig om vad jag gör här. Men annars, alla andra dagar är jag bara lämnad åt mina tankar. Men det är bara 27 dagar kvar nu. 27 dagar av att känna sig tom. Om 27 dagar kommer min kropp fyllas av känslor igen. Jag kommer känna att jag lever och få veta det också. Jag kommer titta in i ögon som känner något de också.
Dagens föreläsning var. Mycket speciell, men jag var ganska aktiv faktiskt. Frågade när jag inte fattade för en gångs skull. Inte för att jag förstod efteråt speciellt mycket heller men jag gjorde en ansträngning i alla fall. Det var mycket "Jag vet att du vett att jag vet men du vet inte att jag vet att du vet att jag inte vet att du vet" .. Ja, sådär höll vi på. Mitt huvud skrek efter alvedon kan jag meddela. Kommer sitta bänkad i bibblan hela dagen imorgon och försöka få någon rätsida på detta. Men bestämde mig för att mina 5 timmar i skolan fick räcka för plugg idag. Orkar inte. Istället sitter jag här med kurrande mage och väntar på att det ska bli dags att laga mat. Försöker få ordning på mina matvanor så får sitta här ett tag till. Imorgon blir det träning igen.
Har snöat in mig på Lady Gaga för tillfället. Och Glee. Är inne i en mix av de två. Känns ärligt talat helt okej, finns värre saker man kan snöa in sig på. Det bästa är de två tillsammans. I en dubbel dos. Därför har jag nu den senaste timmen suttit och lyssnat när Glee gör Bad Romance. Bra. Bra grejer. Imorse satt jag och lyssnade på när Kurt sjunger I want to hold your hand. Jag grät. Fick sminka om mig och blev stressad. Men det var det värt.
Teater idag och jisses vad roligt det var! Vi fick hela danssalen för oss själva och skulle göra en egen föreställning. En form av improvisation ungefär, den enda regel vi fick var att alla skulle bli förbannade på alla. Och det blev helt sjukt flippat. Våra slutproduktioner rockar men någonstans vill jag att folk ska se våra improvisationer (vissa utav dem) och speciellt den vi gjorde idag. Den blev så rolig! Och så vill jag att alla som läser bokar in den 14 december i sina kalendrar. Då har kulturskolan nämligen juluppvisning i Tuna (?) kyrka och det är första gången teatern får vara med! Därför tycker jag att ni ska visa erat stöd och gå dit. Kommer bli awesome. I alla fall våran del..
Nej. Nu ska jag faktiskt vara duktig. Skriva av det sista till föreläsningen imorgon och sen hoppa i säng. Börjar klockan 10 istället för 13 imorgon och då krävs det lite sömn!
Kan ha varit det vidrigaste vädret någonsin idag. Snöblandatregn i någon form av storm hela dagen. Äckligt! Skulle ha lunchat och planerat med Suss idag men det blev ombokat till lördag istället. Så jag packade ner min babe i väskan och tog den på sin första utflykt till skolan. Jag och Ahmed satt och pluggade i bibblan från 14 till 18.30, mycket ambitiöst vill jag säga! Blir förmodligen en session imorgon också mellan träningen och teatern. Hoppas på bättre väder imorgon så man slipper se ut som en dränkt katt var man än går.
Mitt duktiga studerande idag på dagen gör att jag kan slå mig ner med en skål pasta med fetaost och valnötter och titta på House i lugn och ro. Efter det blir det New Moon med några satsumas. Mmmm, what a life.
På tal om vädret, på lördag måste jag leta skor. Som värmer och inte läcker in...
Ursäkta den makabert dåliga uppdateringen men kusin har varit här som sagt så det har varit full rulle med shopping, promenader och Glee. Fick henne besatt av detta underbara så vid varje ledig stund drog vi ett par avsnitt. Var himla roligt att ha henne här och sorgligt att säga hej då idag vid tåget. Det är inte samma sak att själv sitta och sjunga "Fuck you". Det är inte det.
Därför har jag bara gått i ide idag. Har pratat med Gullis och med Malin. Samtalet med Malin var .. på något sätt skönt. För nu vet jag att hon förstår exakt hur jag känner, men jag vill inte att hon ska känna så. Usch. Kom hem från tåget och har pluggat, köpt frukt och sedan legat i sängen och kollat på Glee. Jag har skrattat. Och gråtit som ett litet barn som inte får någon luft. Bara en sådan dag idag. Därför säger jag godnatt nu och så hörs vi imorgon när det förhoppningsvis är en bättre dag.
Sitter i storebrors lägenhet och ser mig omkring på alla hans saker som han har lämnat kvar här. Alla skivor och böcker. Jag kan se alla saker, samma saker, på ett helt annat ställe. Ett helt annat rum, en helt annan bokhylla. Jag kan se hans rum i huset. Det där rummet med den stängda dörren jag stod framför så många gånger när jag var liten och skrek "Hattin! Hattin!". Oftast öppnades den med ett "stick snorunge" men ibland hade jag tur, och då fick jag komma in. Leka lite med hans bilar eller sitta i hans säng när han gjorde någon läxa. Sådär var det hela tiden. Det enda som ändrades var att jag lärde mig säga "Martin" och inte "Hattin". Jag tyckte han var så fruktansvärt cool och skröt alltid om min storebror och hans vänner när jag var med mina kompisar. Hur jag själv tyckte jag var lite coolare än de andra när vi började på Eklid för jag hade min storebror i samma skola. Och hans kompisar hälsade på mig på rasterna. Ni anar inte den känslan.
Då var jag liten, nu är jag .. nej, kanske inte stor. Men större. Och från det att jag lärde mig säga Martin har ingenting hänt. Det finns ingen som jag beundrar så mycket som honom. Jag känner mig fortfarande som den där 5-åringen som står utanför hans dörr och skriker "Hattin! Hattin!". Jag har så mycket att tacka honom för. För allt han har hjälpt mig med. Och för allt han kommer att hjälpa mig med i framtiden. För jag vet att vad jag än gör, vad som än händer så kommer han alltid att vara där. Som han alltid har varit. Det jag försöker säga är att Du är min största hjälte. Du är den som får mig igenom allt. Du var den första som fick mig att skratta och du lyckas fortfarande med det bättre än någon annan. Är det någon jag aldrig vill göra besviken så är det du. Du kommer alltid att vara det största i mina ögon. Tack Hattin.
Kände mig duktig och pallrade mig iväg till gymmet efter en snabb frukost. Körde på i ungefär 50 minuter. Kändes skönt, men herregud så jobbigt. Mina armar skakar lite lätt. Men tränad ska jag bli ska ni se! Här finns fett att förbränna. Kom hem för ungefär en timme sedan och sen dess har jag duschat och pluggat lite. Läst 25 av 50 sidor jag måste läsa idag. Och jag fattar ungefär noll av den här nya boken så att eeeh...
Ska strax åka iväg till pappas jobb för att handla mat. Mitt kylskåp ekar så att säga tomt. Vet vad jag ska göra till middag också. Jisses, inte visste jag att jag kunde planera såhär bra? När jag kommer hem ska jag fortsätta läsa så att det blir klart och sen städa upp lite här så Lise får plats med sina grejer. Känns som att det skulle vara en snäll grej att göra.
OCH HON ÄR TILLBAKA. Storebror har varit här och fixat med internet. Ett snabbt samtal till leverantören och det hela var ur världen. Tack så jättemycket bror! Snacka frihetskänslan. Så vad har hänt sedan sist vi pratade? Jag sitter just nu, i skrivande stund, framför min brand new Macbook Pro. Där satt den! Och vad har beställts till födelsedagen? Jo inget mindre än en Iphone 4. BOOM! Härliga tider.
Imorgon ska jag iväg till gymmet och sen städa och fixa lite med olika telefonsamtal. På kvällen ska jag åka och handla mat med pappa för på onsdag kommer min lillkusin! Som helt plötsligt är 18. Känns mycket märkligt. Känner mig gammal. Så vi ska chilla i storstan såhär på hennes höstlov. Har inte träffat henne sedan förra julen så det ska bli riktigt roligt!
Nej, nu ska jag kolla upp bloggar och uppdatera mig om .. livet?
