Flyttningen är i full gång mina vänner. Mitt rum består nu endast av .. kartonger och en stol. Och en massa jävla skit. Det ser ut som ett bombnedsslag. Pappas rum består av en madrass. Soffan är slängd, köksmöblerna. Det är helt tomt! Okej, inte helt men aa. Ni förstår vad jag menar. Man måste krydda lite. Men ännu är det inte klart, inte på långa vägar. Jag måste packa ihop allt det jag ska ha med mig till Martin och jag vet inte allt. Med min pappa blir det aldrig riktigt klart, det finns alltid någonting mer man kan göra.
På tal om pappa. När han blir lite, jag vet inte, stressad (?) så börjar han prata väldigt mycket småländska. Han pratar alltid småländska (fortfarande efter 30 år har han inte lärt sig svenska) men den blir liksom lite grövre när han blir stressad. Han sa något till oss och jag och min bror tittade på varandra och sa: vad är det han säger? Snacka om att inte förstå språket.
