Okej. Såhär ligger det till. Jag var som sagt hos ögonläkaren idag, och fick reda på en del intressanta saker. Vi gjorde en massa tester som jag  aldrig har gjort förut. Alltså jag läste inte på den där tavlan som man alltid gör. Jag fick kolla på lampor och pilar och jag vet inte allt. Det hon säger till mig är att jag, ja helt enkelt, skelar som en jag vet inte vad. Att min skelning ligger väl djupt ner, så att säga. Anledningen till att jag går runt och har ont i huvudet är att musklerna som håller ihop linserna får jobba extra hårt i mitt fall för att hålla ihop dem. Tydligen är den här skelningen så grov att jag ligger precis på gränsen till att inte få glasögon alls utan att jag ska få göra en operation direk. Men eftersom jag är så ung så kan linsen fortfarande rätta till sig av sig själv.

Glasögonen jag kommer få ska göra det som musklerna gör. Detta ska göra att musklerna ska slappna av och jag ska slippa ha ont hela tiden. Det medför däremot en risk. Att min skelning ska börja synas, vilket den inte gör nu. När musklerna slappnar av vet man inte riktigt vad som kan hända. Om det börjar synas, kommer det gör det om kanske ett halvår, och då ska jag tillbaka dit. Då ska vi ta ett beslut om operation eller inte. Eller snarare, jag ska ta ett beslut om operation eller inte. Tycker jag att det syns då kommer jag göra operationen, även fast jag är rädd. Det finns inte en chans att jag går runt och skelar så att det syns. Speciellt eftersom min skelning är så pass grov. Då kan man fråga sig varför ingen annan har upptäckt det här. Varför ingen optiker har sagt något. Det ögonläkaren sa till mig var att alla optiker som har undesökt mig har misstagit min skelning för närsynthet. Så jag har aldrig varit närsynt och jag är inte närsynt. Jag är astigmatisk och skelögd.

So, there you have it.