lapetitesirene

Det är lite för kallt för att jag ska kunna förstå. För att jag ska kunna tänka. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag somnade sent och vaknade med ett ryck flera gånger under natten. Inte bra. Jag funger liksom inte. Det är så kallt, hela tiden och överallt. Jag hade tänkt att det skulle bli annorlunda, så annorlunda. Jag hade vissa föreställningar, vissa tankar. Och ingenting blev egentligen som jag hade planerat. För det första vet jag inte ens vad jag hade planerat, kanske ingenting. Men jag hade trott så många saker. Att den här hösten kanske inte skulle bli så illa egentligen. Men den har bara bestått av besvikelser, på alla plan, än så länge. Och nu är det kallt. Jag fryser hela tiden. Konstant. Och allt jag vill känna är värme. Bara någon värme. Lite värme. Det kan hända att den är falsk, att det är ett ljus som bara flimrar och far förbi. En såndär värme som man kanske hellre hade varit utan sådär i efterhand. Men jag vill känna den.