Smile, though your heart is aching,

Det krävs inte så mycket för att få mig glad numera. Inte mycket alls. Bara minsta lilla grej. Det man lär sig är att uppskatta de små sakerna. De där riktigt små sakerna i livet och sedan klamra sig fast vid dem som om det gällde livet. Som att du hängde i en liten svag trädgren vid kanten av ett stup. Det enda som hindrar dig från att falla är den där klena, lilla kvisten som sticker ut från berget. Den där kvisten, den ska inte hålla ens för ett litet gruskorn. Men den håller för dig.

Smile, even though it's breaking,

Den där kvisten, ja det är den som räddar livet på dig. Just i detta nu. Och den där kvisten, kan vara vad som helst. Det kan vara ett sms, ett telefonsamtal. Det kan vara en sol, ett skratt eller ett knapptryck på Facebook. Det är de små sakerna, saker som kanske egentligen har någon form av verklig substans eller betydelse. Det är de som har mest betydelse för mig just nu. Det är den där lilla kvisten av glädje, den där lilla lilla saken, som betyder så mycket.

When there are clouds in the sky, you'll get by,

Därför väljer jag nu att glädjas. Att le åt livets små egenheter. Det blir så väldigt mycket enklare då. Jag kan tänka på saker och brista ut i ett totalt asgarv. Jag saknar så mycket , jag saknar så många människor. Men jag väljer att ta det lugnt. Jag väljer nu att le och känna glädje åt de små sakerna. Det gäller att hitta något varje dag att le åt. Idag väljer jag att vara jätteglad åt att någon gillade två bilder på facebook. Och är det någon dag som det inte går att hitta något som är värt att vara glad över, då ska jag tänka. Trots att det gör ont utav bara fan ska jag tänka på alla de där glada stunderna. Alla de där stunderna jag skrattade så mycket att jag grät och låg på lagergolvet och kippade efter andan med alla blickar på mig. 

If you just smile