Jag sa ju att jag skulle ge en förklaring till låten nedan så då får jag väl göra det också. Är det något jag både gillar och fullkomligt HATAR med mig själv så är det att jag har fruktansvärt svårt att lita på människor. Jag litar fullt ut på ett väldigt fåtal människor här i världen och det har jag fått lära mig den hårda vägen. Jag önskar verkligen att jag kunde tro på folk. Tro på det de säger till mig. Det gäller inte bara killar, som man kan tro. Alltså att man har blivit sårad av kärleken och yada yada yada. När någon säger att jag är söt väljer jag oftast bara att vifta bort det. När någon säger att de gillar mig, då tänker jag i mitt stilla sinne att nej det gör du säkert inte. Jag har svårt att säga att någon är söt tillbaka. När jag säger svårt, då menar jag verkligen svårt. Det är nog därför folk uppfattar mig som känslokall, vilket många gör. Men det är jag inte. Det är nog egentligen snarare tvärtom, det är därför jag kan vara så avvisande. För jag har för mycket känslor.
Men det gäller även vänner, både tjejer som killar. Men främst tjejer. Tjejer som har sagt åt mig att jag kan lita på dem och sen huggit mig i ryggen när det inte passade längre. Bara vänt sig om och gått sin väg utan ens minsta lilla blick tillbaka. Och där har jag stått med skammen av att ha blivit lämnad. Att någon jag litade på behandlar mig som luft och går runt och bär på mina djupaste hemligheter. Hur kan man lita på att de alltid finns där? Att de alltid finns där, bevarade djupt inne i ett hjärta där jag inte längre finns.
Därav låtvalet. Det handlar inte om att jag hämnas de som gjort mig illa. Det handlar om att "two can keep a secret if one of them is dead". Det handlar om att jag inte litar på människor och att det nog är något av mina mest utmärkande drag. Jag har svårt att tro att folk talar sanning, och av otroligt många smärtsamma erfarenheter vet jag att de flesta inte gör det. Everybody lies.
