Har precis tittat på The September Issue, dokumentären om Anna Wintour. Eller, inte om henne kanske, men man får följa skapandet av the september issue (därav namnet) av Vouge 2007. HERRE-MIN-GUD vilka kläder! Ge mig allt. Ge mig hela världen. Ge mig alla nummer av Vouge nu på stört. Jag vill ha sommar, eller i alla fall vår. Helst i Paris. När man kan klä sig ordentligt igen. Med personlighet, med glädje. Med fashion. Jag vill vara där fashion bor. Fashion bor inte här just nu. Det är bara tråkigt, opersonligt, äckligt. Som vädret. Det är inte kul. Det är så mycket som blir "för vädret". Praktiskt. Praktiskt är inte roligt. Praktiskt är otroligt tråkigt. Praktiskt är inte vackert. Vill i alla fall vara Anna Wintour. Jag vill ha den makten. Jag vill kunna förstöra stämningen i ett helt rum och göra alla mäktiga människor till nervösa, rövslickande råttor. Förstå den känslan. Obeskrivligt. Dictator of fashion!

Hur som helst. Hade jag och min bror hetat något annat än Johansson i efternamn och kommit från, typ, Göteborg eller något liknande hade jag här skrivit att jag i morgon tar min storebror i handen och åker ner till farmor och myser "järnet". Istället skriver jag att jag och min storebror i morgon tar våra rullväskor, hörlurar till våra iphones och sätter oss på tåget ner till farmor för att kunna studera ordentligt. Hörlurarna är till för att ha på tåget så vi inte ska behöva prata med varandra. På äkta stockholmsmaner. Och äkta Johansson style.