lapetitesirene

En lagom tjock kvinna i sina bästa år

If I ever loose my way again, I will start by looking in my own backyard

Kategori: Allmänt

Ibland kan jag tro något, bara för att sedan se mig själv överbevisad. Ibland kan jag önska saker, bara för att sedan få ett nej. Ibland kan jag drömma något, bara för att sedan få den drömmen krossad till stoft framför mina ögon. Då står jag där, snopen och kanske lite förvånad. Stoppar det mig att göra om det igen? Nej, såklart inte. För jag lär mig aldrig av mina misstag och det är nog mitt största problem. Jag lär mig aldrig. Det lustiga är att jag är så medveten om det. Jag är så medveten om var, eller kanske snarare när, det går snett. Men jag fortsätter att göra samma snedsteg, fortsätter att gå på en diagonal istället för rakt fram på den väg som är utstakad för mig. Den där utstakade vägen som vi kan kalla tron, önskningen eller drömmen. Men så vips drar jag mig bort, trampar snett och kan inte hitta tillbaka till den. Jag fortsätter genom snåren i skogen där jag inte riktigt ser vart jag sätter fötterna. Lite som att Dorothy inte kan hitta tillbaka till Kansas kan jag inte hitta tillbaka till min utstakade väg. Jag går på vägen som ska leda mig till the Wizard of Oz som ska hjälpa mig tillbaka. Likt Dorothy kommer jag till trollkarlen och jag är så övertygad om att han ska hjälpa mig. Men det gör han inte, han säger att han inte kan hjälpa mig och skickar iväg mig. Skillnaden mellan mig och Dorothy är denna; Dorothy har en god häxa som hjälper henne att inse att vägen tillbaka till Kansas fanns inom henne själv hela tiden. Och med ett slag med sitt trollspö är hon hemma igen. Jag har ingen god fe som kan hjälpa mig att inse att jag kan ta mig tillbaka till min väg utan någon hjälp av en trollkarl. Det finns inom mig. Att det bara att gå i samma fotspår tillbaka, för då vet jag var jag ska sätta fötterna för att säkert komma tillbaka. Bara att gå raka vägen, och sätter jag fötterna där jag redan en gång har vandrat kommer jag inte att snubbla till. Jag kommer inte att göra mig illa. Men hur ska jag kunna veta det om jag inte har någon som säger åt mig att allt kommer att lösa sig om jag knackar ihop klackarna mot varandra tre gånger?

Kommentarer


Kommentera inlägget här: