Här pluggas det inte alls ju. Istället sitter jag och fönstershoppar på internet...tragiskmänniska.com har inget visa-kort. Men det ska Herr Bankman ändra på när jag går dit på måndag. 3-5 bankdagar någon?
En fin vän sa det en gång till mig. Att jag var en sådan flicka som killar blir kära i. För jag är komplicerad. Man kan inte sätta fingret på mig. Jag är inte simpel. Han sa att jag var en sådan flicka man tar en titt på, det krävs bara ett ögonkast, och sedan är de mina. Jag kan välja att se det som jag vill. Antingen spelar jag spelet och leker dem rakt in i elden eller tar jag dem till mig. Låter mig själv se att jag har svept dem av fötterna. Klart jag blev glad, alla vill väl höra att man är en sådan flicka killar kan bli kära i. Själv ser jag mig inte som en sådan, det har jag erfarenhet av. Eller nu när jag tänker efter så har jag erfarenhet av båda. Jag har haft killar som har sagt till mig att de aldrig har träffat någon som mig, när de knappt sagt ett ord till mig. Och jag har vetat att det har varit ärliga ord. Men jag kan inte hjälpa att tänka om det alltid är positivt. Kan det vara så att ens magi bara fungerar på fel personer? Vad skulle jag helst av allt välja; att inte ha den kraften han påstod att jag har eller att ha kraften som endast verkar träffa fel personer? Jag vet egentligen inte vad som är värst.
Jag tror att alla har den där magin inom sig, både tjejer och killar. Det var bara det att han såg den i mig. Och jag är glad att han sa det till mig den där sommarnatten med musiken dunkandes i bakgrunden. Jag vet att han menade det, att det var ärliga ord, och jag skriver inte det här för att visa att jag är bättre än er. Så ni kan sluta upp med ert jantelagstjafs. Det är inte därför jag skriver det här. För jag känner mig inte mer speciell efter att han sa det. Jag tror nämligen verkligen att alla har den där magin. Bara det att den blir missriktad ibland. Att man tar sikte på något men att vinden tar tag och gör att skottet blir missriktat. Att det antingen träffar i luften, eller att det träffar någon annan. Men någon gång ska det träffa någon. Den där någon som du har siktet på. Någon gång ska min magi träffa den jag har siktet på. Och då ska ni se på grejer. Till dess, ja då får jag nöja mig med att den antingen träffar i luften eller att den träffar fel personer. Och varje gång den träffar fel person kommer både du och jag ha ångest. Ångest över att den ena inte inser att den är fel person. Ångest över att den andra är tvungen att säga det till den ena. Så till dess kommer både ni och jag få leva med att krossa hjärtan. Och, en kanske ännu viktigare insikt, få våra hjärtan krossade. För alla har magin, och du kan vara fel person.
Jisses vad skönt det var att träna! Och nu har jag kommit på hur jag ska köra också. Känns skönt. Cyklade 1 mil på träningscykeln och det var mycket spännande att gå bort till maskinerna efteråt. Min lårmuskler var hur spända som helst så jag gick väl lite som jag fått en gurka uppkörd i röven. Men jag körde på och hoppas på en mördande träningsvärk i ben och mage imorgon. Morgondagen bjuder även på seminarium och efter kanske jag ska träna igen. Något som är bestämt är i alla fall att jag ska bjuda mig själv på en liten shoppingrunda. Ett par nya jeans och någon tröja kanske. Har siktet instället på att kila förbi Marc Jacobs-butiken och köpa en tröja jag länge velat ha. Hoppas bara att de finns kvar! Men de skyltade med dem så rent logiskt borde de ju finnas att köpa också...
Nu ska jag fortsätta att anteckna lite argument till imorgon och sedan diska. Ska även kolla igenom en text en sista gång innan jag publicerar den här. Har en början, men två slut. Ett för bloggen och ett som jag inte kan publicera här. Eller .. jag publicerar vad jag vill. Men det är alldeles för tydligt. Alldeles för tydligt.
Vaknade klockan 11. Jag vet, men ni läste ju om hur slutkörd jag var igår. Förtjänade lite sömn. Dessutom vaknade jag fram och tillbaka sedan klockan 9 men jag drömde en dröm jag inte ville sluta drömma så jag valde att somna om hela tiden. Bara för att få ut det mesta av drömmen, för att se vad som hände hela tiden. Någon som kan gissa var den utspelade sig? Haha. Än så länge har jag bara käkat frukost och läst igenom vårat grupparbete. Därför ska jag nu kasta på mig kläderna (-10 ute .. ursäkta?!!) och springa iväg till gymmet. Värmer upp lite på löpbandet och kör sen styrka all the way. När jag kommer tillbaka blir det mer plugg. Kanske har jag en påse från Nancy's med mig också med mat. Något säger mig att det är väldigt troligt..
Jag är helt slut. Har spenderat hela dagen i skolan. Skrivit ett grupparbete, haft föreläsning och läst. Allt utan någon form av rast. Så till slut sa jag till Gullis att skippa sista halvan av sin föreläsning (hon var inte direkt svårövertalad) och vi hängde loss lite på akademibokhandeln (nördar!). Sen åkte jag hem hit och slängde mig i sängen med datorn och Gossip Girl. Har nu sett senaste avsnittet och kollat klart på säsong 3. Var verkligen inte mentalt förberedd på det där sista avsnittet. Ledsen i ögat. Nu vill jag bara att allt ska lösa sig till det superbra i säsong 4. De kan inte bara släppa det där, am I right or am I right fellas? Man går inte från en ring till ingenting. You just don't!
Imorgon är jag ledig. Då ska jag träna och sedan plugga. Är riktigt stressad den här veckan, så längtar förbannat till helgen då allt lugnar ner sig lite i alla fall. Då ska jag packa upp lådor, skriva CV och fira Kira. Det kommer bli en bra helg, det känner jag. Men för att det ska bli en bra helg måste jag ta mig igenom torsdag och fredag och det kommer inte bli lätt. Men det ska jag klara. Jag känner mig hemma i stress och nervösa sammanbrott. It takes me back, så att säga.
Det mest spännande som hände mig idag var att DennisM gick förbi mig när jag var påväg till skolan. Där har ni hur roligt mitt liv är just nu. Det är vakna, till skolan, hem och plugga, sova. Kul tjej! Men den här veckan är en absolut mardröm. Förutom igårkväll då jag tillät mig själv att ta ledigt och gå på bio. Jag, Martin och Sofia var och såg Love and other Drugs. Den var trevligt. Om ni ska se den? Tja, det beror på. Vill ni se en film med svindlande dialog och utmärkt skådespeleri, kanske inte. Vill ni se sex? Absofuckinglutely. Jävlar. Filmen är 2 timmar lång och de är nakna mer än de är påklädda. Filmen gav helt klart en ny mening till kategorin "Romantisk komedi".
Nu ska jag fortsätta att läsa här. Har 2 timmar på mig innan andra halvan av ett dubbelavsnitt av Criminal Minds börjar och det är sjukt spännande. Egentligen borde jag sova istället, ska vara i skolan klockan 10.00 och skriva ett grupparbete innan föreläsningen meeeeen ... jag måste se! Får offra sömnen som jag gjort så många gånger för Gossip Girl. På tal om GG har jag ett rykande färskt avsnitt jag ännu inte sett. Får bli imorgon ... spännande!
Jag vill ha vår. Jag vill ha söta sommarkläningar. Jag vill ha sommar. Jag vill ha sol och lite värme. Jag vill ha slitna shorts, slappa linnen och converse som sett bättre dagar. Jag vill ha brunbrända ben och bikinilinjer. Jag vill ha solblekt hår och stora leenden. Jag vill ha sena utomhuskvällar. Jag vill ha dagar på stranden med fina vänner. Jag vill ha grönt gräs och löv på träden. Jag vill ha blommor och goda dofter. Jag vill ha ballerinaskor man inte vill ta av sig för fötterna luktar skit. Jag vill gå barfota hem från kvällar med massa dans. Jag vill ha semesterresor och långa promenader. Jag vill ha picknick i en park. Jag vill känna lukten av sommarregn. Jag vill dansa i sommarregn. Jag vill ha sol och mycket värme. Jag vill ha solglasögon och jeansjacka. Jag vill ha gladiatorsandaler och långklänning. Jag vill ha solnedgångar jag kan offra mitt liv för. Jag vill ha passion. Jag vill ha sommarromanser. Jag vill ha fjärilar och myggmedel. Jag vill ha bad och sandslott.
Nu ska jag plugga. Jag ska sätta igång med grupparbetet på egen hand. Så stressad är jag. Och en sådan stor plugghäst är jag. Det är sånt här tänkande som får mig in i riskzonen att gå in i väggen. Om jag gör något åt det? Nää, det känns onödigt. Klump i magen deluxe, let's go!
Jag känner att jag måste förklara något. Jag känner att jag måste förklara det här med Paris för er. För det sista jag vill är att någon ska känna sig ledsen. Att någon ska känna att de inte är värda lika mycket för mig. För det är inte sant. Finns inte en enda fransman som betyder mer för mig än er. Jag älskar er. Det är inte det det här handlar om. Att jag inte trivs i ert sällskap, att jag föredrar andra. Vad tror ni det är som gör att jag ens tar mig upp ur sängen när jag är i Sverige? Det är tanken på att ni är mina vänner, att ni är min familj. Det är det som gör min tillvaro här minsta lilla dräglig är att ni finns här. Det är det som gör allting värt det.
Men jag känner ändå att jag måste förklara varför jag saknar det så mycket. Varför jag ibland blir så ledsen att jag tror jag ska gå sönder. Det handlar inte om att jag inte gillar er här. Det handlar om att jag inte gillar mig här. Jag gillar inte den jag är. Jag förändrades när jag var borta, jag är inte samma person som när jag åkte. Jag har inte samma värderingar, inte samma tankesätt. Paris förändrade mig. När jag var där älskade jag mig själv. Det handlade inte om människorna som var där, eller staden egentligen. Det handlade bara om mig. Att jag äntligen gillade den jag var. Jag tyckte om mig själv. Men den känslan har jag inte här. Jag gillar inte mig själv här. Jag älskar fortfarande er, ni betyder allt för mig. Men jag älskar inte mig själv.
Där var jag konstant lycklig, även i de svåraste stunder. Där gick jag rak i ryggen, stolt och lät ingenting hindra mig. Men jag gör inte det här. Här sitter jag ihopkrupen och hoppas att ingen ser mig. Här är jag konstant rädd, inte för att något ska hända, men jag har en klump i magen. Om ni vore som jag, vilken känsla skulle ni välja? Vilken känsla skulle ni sakna? Den där ni går med ständiga fjärilar i magen, med en sol inombords. Eller den när ni skakar vid varje steg, den där ni helst vill gömma er från hela omvärlden? Jag hoppas att ni nu förstår att det inte handlar om er. Det handlar bara om mig. Ni som följer med till Paris kommer se det. Se att jag är lycklig, att jag inte känner någon stress eller någonting. Att jag går med andra steg. Att jag tycker om mig själv.
För jag hoppas ni förstår nu. Det är mig det är fel på, inte er. It's me, not you.
Nu sticker jag iväg till Friday's för att möta upp Gullis. Vi ska käka middag och dricka någon drink om jag känner oss rätt! Ha nu en trevlig fredagskväll allihop.
Började dagen med plugg som sedan fortsatte med gym! Eftersom jag varit sjuk har jag inte kunnat träna men nu kände jag att det fick räcka och kilade iväg. Körde inte så hårt eftersom jag fortfarande hostar lite och snorar men det kändes skönt att i alla fall komma dit och träna lite. Veta att jag inte slackar. På vägen hem köpte jag en massa gotte och sådant eftersom Gullis kommer hit ikväll. Vi ska kolla på film och snacka skit. Tror hon sover här också men är icke säker. Något säger mig att vi kommer prata en massa Paris och planera lite när vi ska åka i sommar! 10 dagar är inplanerade och den här gången får vi en massa sällskap förhoppningsvis! Ska bli jätteroligt att få visa alla våran stad. Tobias är minst lika taggad som vi är.
Nej nu ska jag fortsätta fixa mig och städa bort den sista skiten!
Gårdagen spenderades hemma hos Storebror. Vi kollade på The Big Bang Theory, åt på Subways (som inte hade chicken tikka, dåligt! Det har de minsann i vive la france), kollade på en film och snackade skit. Mycket trevligt, som vanligt. Bjöds även på mycket skratt eftersom att jag och min bror i kombination kan bli ganska .. out of control. Sedan åkte vi gemensamt till centralen, han skulle till Vickis och jag skulle till Tullinge för årets första teater. Vi fick reda på vad vår slutproduktion kommer innebära och jag är sjukt pepp. Det luktar 60-tal .. mer säger jag inte. Ni får allt ta er dit och kolla! På kvällen pratade jag med Martin i telefon i en timme och efter det kändes allting lite bättre. Dagen slutade nämligen inte lika bra som den började.
Idag hade jag skola och fick reda på att seminariegrupperna, de små grupperna, ligger uppe på internet. Mejlade mina gruppmedlemmar, som en ansvarsfull student, och frågade hur vi ska göra med vårt arbete. Vi ska nämligen skriva 2-2,5 sidor och förbereda argumentation tills på torsdag. Svettigt värre. Var mycket mer chill på filosofin, man behövde bara gå dit. Det var tider det. Efter skolan satt jag kvar i biblioteket och pluggade. Är ganska pepp på skolan, eller jag har snarare fått tillbaka motivationen. Att jag vill göra bra ifrån mig. Kommer spenderas mycket tid i skolan. Men jag tror det kommer bli bra!
Nu ska jag städa upp här hemma för imorgon kommer Gullis hit!
Hur tror ni det gick med att plugga innan skolan? KA-TA-STROF. Men jag och Madde satt kvar efter föreläsningen istället och läste. Så ikväll har jag hälften så mycket att läsa i alla fall, känns skönt. Ska bara läsa två kapitel i en bok .. tror jag? Måste kolla upp det där!
Imorgon är jag däremot ledig, alltså inga föreläsningar. Hinner jag inte läsa klart allt ikväll får jag fortsätta imorgon. Ska träffa Martin också, hänga lite, och efter det drar jag iväg till Tullinge. Varför? Teatern börjar! Jag är så sjukt taggad inför det. Ska bli jätteroligt att sätta igång igen och göra det på allvar. Att jobba mot en slutproduktion, som också blir min och Elins sista slutproduktion för kulturskolan. Känns väldigt sorgligt att behöva lämna alla när det är som roligast men vi har lovat varandra att vi inte ska sluta hålla på med teater. Just för att vi tycker att det är så roligt .. och för att vi är bra.
Pratar med Gullis, vi kollar bilder från en resa till London. Jag dricker också skumpa när jag åker tåg. Jag vill dricka skumpa när jag åker tåg. Och framför allt vill jag göra det med dem.
Första dagen tillbaka i skolan idag och jisses vad det tog emot. Klockan ringde klockan 06.00 men jag var inte så speciellt trött faktiskt. Kändes som att jag skulle klara av dagen. Hade intro/bara en massa info och var hemma vid halv 11. Skulle vara tillbaka för min första föreläsning klockan 14 så jag började läsa i mina böcker. Efter en timme somnade jag och sov 45 minuter. Läste lite till och åkte tillbaka. Hade min första föreläsning och det verkar faktiskt ganska intressant. Läraren för den här kursen verkar också bra, trots att jag mest vill skratta åt honom hela tiden. För han hoppar runt och är så himla exalterad över allting! Sött. Kom hem vid 5 efter ett stopp på akademibokhandeln där jag återigen köpte mig en bok som utspelar sig i Paris. Verkar vara ett återkommande tema i mitt liv. Satte mig i sängen eftersom det är den enda platsen jag har bra ljus kvällstid. Efter 2 sidor somnade jag och sov två timmar. Vaknade ytterst förvirrad över läget. Snacka trött tjej!
Som tur är så var den här dagen ett undantag, inga mer tidiga morgnar. Jag hade nog vant mig vid det om jag hade haft den tiden varje morgon men det känns ändå ganska skönt att få sova lite i alla fall. Jag pluggar bäst på kvällarna, har alltid gjort, och då känns det skönt att veta att man kan vara hyfsat pigg när man kommer hem från skolan så man kan få något gjort.
Dags att göra sig i ordning för sängen. Imorgon börjar jag klockan 13, men går till 19 så ska försöka hinna läsa lite innan skolan. Får se hur det går...
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till så många människor. Men jag kan inte. Varför? Jag har ingen aning om hur jag skulle säga det. Jag kan känna så mycket på samma gång att det känns som om att jag ska gå sönder inuti. Men jag vet inte hur det ska komma ut. Jag räcker inte till. Jag kan inte öppna munnen och få ut det. Det är därför jag skriver. För att kunna få ut det. Inte för att någon ska lyssna. Inte för att någon ska förstå. Utan för att jag på något sätt ska lyckas få ut det jag känner så att jag inte går sönder. Så att jag inte klyvs i två delar och det kommer ut ändå.
Jag är varken ledsnare eller gladare än någon annan. Jag sitter inte och säger att mina känslor är intensivare än någon annans. Jag har aldrig påstått det. Jag säger att jag avundas er. Alla ni som kan öppna munnen och säga att ni är ledsna eller att ni älskar någon. Ni som inte känner att ni ska gå sönder för att ni har redan fått ur er det. Det som ni känner. Och det är så enkelt, tänker ni, det är bara att säga det. Bara ställa sig rakt upp och ner och säga det. Men det ni inte förstår är att det är svårare för vissa människor. Att det finns de som inte kan göra det. Eller, kan och kan, det går bara inte. Det känns fel att ta orden i munnen. Det handlar inte om att känslorna är felaktiga. En känsla kan aldrig vara fel. Man kan inte säga till sig själv eller till någon annan att man känner fel. Men det låter som någon annans ord. Det låter inte som du.
Hej på er. Gårdagen var verkligen ingen rolig dag alls. Mådde så fruktansvärt illa, kunde knappt äta något på hela dagen. Låg i sängen i princip hela dagen för jag kunde inte resa på mig och så fort jag tog av mig täcket hackade jag tänder. Inte roligt alls. Idag mår jag mycket bättre! Eller, jag svettas som en gris istället för att frysa. Vet inte riktigt vilket jag föredrar. Men är mycket piggare! Dock verkar den här hostan aldrig vilja ge med sig. Funderar på att gå bort och köpa lite hostmedicin trots att jag inte gillar att ta det. Men skolan börjar på måndag och vet inte riktigt om jag vill sitta och hosta sönder på föreläsningarna. Bra första intryck.
Måste städa idag. Och verkligen städa. Ska ju snart flytta härifrån så det är bara att köra på. Bättre att göra det nu när jag har tid för från och med måndag kan jag kyssa mitt liv hej då. Så det blir diskning, dammsugning, städa badrummet .. ja, you name it and I will do it. Kommer nog gå ganska långsamt med tanke på mitt tillstånd men jag har ju inte direkt bråttom någonstans. Lever i min egen lilla isoleringsbubbla här, vill inte smitta någon.
Klarade natten men det var knappt. Kan inte prata alls och halsen och bröstet gör så ont. Silly chest cold. Ber en stilla bön att jag inte ska hosta för då gör det ännu ondare. Det brukar ju hjälpa att hosta men inte för den här skiten. Bitter tjej. Och en annan grej. Jag käkar strepsils och läser på baksidan att man bara får ta max en varannan eller var tredje timme. WHAT? Vad är meningen med att ha ont i halsen om man inte får knarka halstabletter? Skitsnack.
Trots att jag knappt kan sitta upp var jag tvungen att dra mig iväg till akademibokhandeln som ligger på Frescati. Jag, mitt utomordentliga klantarsle hade köpt en bok jag hade istället för att köpa en jag inte har. Grattis. Så det var bara att ta på sig kläder och kila iväg. Gick snabbt dock så det var skönt det i alla fall. Nu har jag alla mina böcker och skrivböcker. Helt redo för måndag och jag är ganska pepp på att börja läsa det här. Har läst lite vad böckerna handlar om och det verkar så intressant!
Nu ska jag lägga mig i sängen och avlida lite. Eller så äter jag en banan. Kanske både och? Spännande!
Jag ligger för döden. Okej, riktigt så illa är det inte men jag är rejält sjuk. Vaknade med lite halsont men tyckte inte det var så farligt så jag kilade iväg in till stan för att fika med Storebror. När jag kom hem gjorde det ont i hela halsen och ner i bröstet. Har nu laddat upp här hemma med te och strepsils. Febern kämpar på och huvudet väger ett ton. Inte kul. Har jag inte avlidit under natten hörs vi imorgon!
Gårdagskvällen var fruktansvärt rolig. Jag, Madde, Frida och Johanna började hemma hos J. Fixade oss, käkade och tog en massa bilder. Sedan vart det på med de höga skorna, på med lösögonfransarna och springa till tåget. Vi hann precis. Istället för Pure drog sedan jag, Madde och Johanna vidare till Entourage (Royal Garden .. eller Victoria för den som har ålder inne att komma ihåg det). Där mötte vi upp Malin och Hanna och dansade hela natten lång. Vi i princip öppnade och stängde stället. Hade jätteroligt! Dock gjorde fötterna sig väldigt påminda på vägen hem och jag såg ut som jag hade kört upp en gurka i analen. Men jag hade snygga ben under kvällen i alla fall! Mina fötter tackar mig inte idag.
Dagen har gått ut på att träna och duscha. Inte så mycket spännande än så. Har kommit in i en period då jag inte kan somna om nätterna. Spelar ingen roll hur trött jag är, så fort jag lägger huvudet på kudden blir jag pigg igen. Jag försöker lura kroppen med att läsa, kolla på film, allting men ingenting fungerar. Inte roligt. Det gör att jag sover igenom mina alarm, jag vaknar alltså inte av Iphones larmsignal alarm på högsta nivå. För er som inte har en iphone kan jag meddela att det låter som ett sånt där larm på en ubåt när den läcker in vatten.
Ikväll ska jag bara chilla hemma. Städa undan och diska lite och kolla på film. Försöka somna i en vettig tid. Imorgon däremot blir det andra bullar. Det vankas utgång och jag är sjukt taggad. Pure står på schemat, kom dit imorgon!
Ibland kan jag läsa saker och börja tänka kring det. Alltså, det kan vara ett citat ur en film eller en rad ur en bok. Nu senast var igår natt när jag låg och läste Wuthering Heights. "Du behöver inte be om förakt. Alla föraktar dig i alla fall, utan att du ber om det". Och jag kunde inte sluta tänka på det där. Man kan behöva be folk att älska en. En flicka kan stå på sina bara knän framför en pojke, tårar sprutandes ur ögonen, och be och böna honom att älska henne. När man gifter sig ber man någon att älska en tills döden skiljer dem åt. En pojke kan gå fram till en flicka med en blomma i handen och ett blygt leende. Ge sitt hjärta och be om att hon tar emot det.
Men något du aldrig behöver be om är att någon ska hata eller förakta dig. Det är svårt att älska men lätt att hata. Du kan behöva ha anledningar till att älska någon, se det där speciella. Man kan behöva böna och be om att bli älskad med tårarna rinnandes nerför kinderna. Du kan behöva böna och be någon för att denne ska sluta hata dig. Men du behöver aldrig säga till någon "snälla hata mig". Kan låta som en löjlig sak att be någon. Men det handlar inte om att det är ingen som ber om det för ingen vill bli hatad. Det handlar om att människor kan få för sig att hata någon, men för att bli älskad ska det finnas en anledning att älskas för.
Du behöver aldrig en anledning att bli hatad. Du behöver aldrig en anledning till att hata. För hat är enklare än kärlek. Både att känna och att upprätthålla.
Jag tror egentligen inte på löften. Det här med att lova saker tar jag väldigt hårt på. Att lova något är något utav det starkaste man kan göra. Att ge någon, eller sig själv, ett löfte är ett starkt band som inte är till för att brytas. Därav min tveksamma inställning till nyårslöften. De är till för att brytas, varför då ens avge dem? Varför avge ett löfte man ändå inte tänker hålla? Alla ger löften att de ska träna mer men inte fan är det någon som håller dem en längre tid. Därför har jag i år valt att i princip avstå från nyårslöften. Jag har bara två stycken, två stycken som jag vet att jag kommer hålla för det är någonting för mig själv. Något som ska få mig att må bra. Dessa två löften innebär Paris och fotografering. Jag ska ta Gullis i handen och åka till Paris i alla fall två gånger i år, kanske tre om tiden räcker till. Det vet jag att jag kommer göra annars kommer jag gå under. Det andra löftet är att jag ska fotografera mera. Och då menar jag inte bara att ta mycket fashionabla bilder med min systemkamera utan också med mobilen, med lilla digitalkameran .. med allt som går egentligen. Videos ska jag spela in också. För bilder, vilken kvalité det än är på dem gör livet så mycket rikare. De håller fast de där små ögonblicken i en evighet. En bild säger mer för minnet än tusen ord.
Dagens schema består av en fika med Haniis och sedan bio och kanske lite kik i affärer med Gullis. Gillar detta skarpt! Planerar även att känns mig sådär trevligt genomskinlig med Haniis närvarande, hon har precis återvänt från Thailand och är brun. Själv har jag ... inte varit i Thailand om man säger så. Jag väljer att skapa min egen trend där man snarare har en blå hudton. Känns så mycket mer fashion. Nej men ärligt, lite sol skulle ju inte skada. Tittar ibland på bilder från typ maj i Paris och från Nice .. den brännan skulle inte skada mig nu.
Bion vi ska se är självklart Johnnys nya The Tourist. Han spelar mot Angelina Jolie och jag har stora problem med den kvinnan. Har alltid haft det, även innan hon snodde Brad från Jennifer. Dock var hon sjukligt bra i Changeling men det är en film utav mycket få där hon inte spelar på sin sexualitet. Det kommer inte vara fallet i The Tourist. Men jag går dit med ett öppet sinne, hon kanske blir bättre pga att Johnny kommer äga?
Som så många gånger förut kör jag på rosett-temat dagen till ära med en stor i håret och en stor på fingret. Jag gillar rosetter...
Jag insåg genast att jag nog inte kommer få en bra dag igen förrens snön försvinner. Och det verkar ju icke hända anytime soon så då kan jag lika gärna skriva. Jag har startat ett Word-dokument där jag får ur mig mina tankar. Känns skönt. Blir faktiskt bra texter, kanske jag publicerar någon av dem här. Vissa behåller jag dock för mig själv. Inte för att de är för personliga, har egentligen inget problem med sådant, men människor kan känna sig träffade. Jag vet inte ens om de läser men om de gör det kan det vara sårande och det är det sista jag vill. Men kanske en utav de mindre sårande, mindre träffande, mer generella. De som endast sårar mig, de kanske jag faktiskt kan publicera.
Idag har jag försökt håva in lite vuxenpoäng genom att ringa banken. Min bankman som skickat mig ett brev om mitt konto hade semester. Jag får vackert återkomma på fredag. Jaha. Istället packade jag väskan och åkte iväg till Sats, tänkte att då kunde jag lika gärna träna. Och som jag tränade sen! Jag tycker egentligen inte om att springa på löpband, jag kommer ju ingenstans. Det finns ingen morot. Jag behöver kunna tänka "bara förbi den där lykstolpen/det där trädet", behöver väcka tävlingen. Men nu upptäckte jag dem, prickarna! Jag kunde räkna prickar, eller snarare pricka av prickar på löpbandet. Och då ska ni se mina vänner. Sprang hela 3,5 km utan att stanna en endaste gång! Och då har jag inte sprungit ordentligt sedan gymnasiet. Blev mycket stolt över mig själv så jag körde på och tränade lite armar. Har jag inte en mördande träningsvärk imorgon stämmer jag gymmet.
Jag har värsta dagen än så länge det här året. Och det är den 2 januari idag. Börjar bra, verkligen. Låtar som går på repeat är "if you don't wanna love me" "Wonderful" "After the storm" och "True colors". Jävla röv. Ska fortsätta med att diska och laga mat till mig själv. Sedan återgår jag till Satc och kanske omorganiserar jag lite i mina garderober. Nej, nu ska jag sluta rapportera om min äckliga söndag och hoppas istället att ni har det bättre.
Jag firade som sagt in nyåret hemma hos Suss och Fransman och vilket lyckat nyår det blev sen! Jag hade verkligen jätteroligt hela kvällen och det verkade som alla hade det. Ingenting kaosade, ingen försvann, inga bråk och inga tårar. Däremot råkade vi missa tolvslaget på något jävla vänster men det skålades i Chapel Hill och Martini ändå. Vid halv 4 sa tre trötta fransmän godnatt till varandra och sov hela natten och dagen lång, som sig bör på nyårsdagen. Har hur mycket bilder som helst, jag tog kanske 5 utav dem. Och allt jag har att säga är; tack gode gud att det är min kamera..