Jag tror egentligen inte på löften. Det här med att lova saker tar jag väldigt hårt på. Att lova något är något utav det starkaste man kan göra. Att ge någon, eller sig själv, ett löfte är ett starkt band som inte är till för att brytas. Därav min tveksamma inställning till nyårslöften. De är till för att brytas, varför då ens avge dem? Varför avge ett löfte man ändå inte tänker hålla? Alla ger löften att de ska träna mer men inte fan är det någon som håller dem en längre tid. Därför har jag i år valt att i princip avstå från nyårslöften. Jag har bara två stycken, två stycken som jag vet att jag kommer hålla för det är någonting för mig själv. Något som ska få mig att må bra. Dessa två löften innebär Paris och fotografering. Jag ska ta Gullis i handen och åka till Paris i alla fall två gånger i år, kanske tre om tiden räcker till. Det vet jag att jag kommer göra annars kommer jag gå under. Det andra löftet är att jag ska fotografera mera. Och då menar jag inte bara att ta mycket fashionabla bilder med min systemkamera utan också med mobilen, med lilla digitalkameran .. med allt som går egentligen. Videos ska jag spela in också. För bilder, vilken kvalité det än är på dem gör livet så mycket rikare. De håller fast de där små ögonblicken i en evighet. En bild säger mer för minnet än tusen ord.