lapetitesirene

Jag är varken ledsnare eller gladare än någon annan. Jag sitter inte och säger att mina känslor är intensivare än någon annans. Jag har aldrig påstått det. Jag säger att jag avundas er. Alla ni som kan öppna munnen och säga att ni är ledsna eller att ni älskar någon. Ni som inte känner att ni ska gå sönder för att ni har redan fått ur er det. Det som ni känner. Och det är så enkelt, tänker ni, det är bara att säga det. Bara ställa sig rakt upp och ner och säga det. Men det ni inte förstår är att det är svårare för vissa människor. Att det finns de som inte kan göra det. Eller, kan och kan, det går bara inte. Det känns fel att ta orden i munnen. Det handlar inte om att känslorna är felaktiga. En känsla kan aldrig vara fel. Man kan inte säga till sig själv eller till någon annan att man känner fel. Men det låter som någon annans ord. Det låter inte som du.