På sistone har jag insett en sak. Jag har oftast inte någon som helst aning om vad jag håller på med. Avseende allt i mitt liv. Jag gör saker utan att riktigt tänka på vad det kommer innebära. Jag har alltid tänkt att jag har varit rationell. Att jag är en sådan som noga överväger mina beslut och väger för- och nackdelar innan jag beslutar om vad jag ska göra. Jag har trott att allt jag gör är ett noga övervägt val. Jag är inte en sådan som gör först och tänker sen. Att jag tänker innan jag öppnar munnen. Att jag har någon form av kontroll. Men på sistone har jag insett att det bara är skitsnack. Jag har absolut ingen koll på någonting. Någonsin. Hur ska jag kunna veta vad jag sysslar med? Jag vet inte om saker jag gör sårar människor. Jag vet inte om saker jag gör innebär att någon går hem och gråter, precis som andra har fått mig att göra. Jag vet inte om det faktiskt är något jag själv gör som kan innebär att jag ibland inte vill gå upp ur sängen. Om det är mitt eget fel? Att om jag hade lite mer koll, lite mer kontroll över mitt eget beteende, så skulle saker och ting vara lite mer frid och fröjd. Det är klart att jag har lärt mig saker av det också. Att jag har lärt mig vilken typ av tjej jag är i många avseenden. Vad jag kan och vad jag inte kan göra. Vet att det är vissa saker jag faktiskt mår dåligt av att göra fast jag i början trodde att det skulle göra mig glad. Men i stora drag, på det hela taget (eller vilket uttryck man än vill använda sig av) så kan jag ingenting. Jag har ingen som helst kontroll över vad jag gör. Vare sig det skulle vara bra eller dåligt. Så nästa gång jag säger att jag har bestämt mig för något, nästa gång jag säger att jag ska göra något ni tycker låter tvivelaktigt, då kan ni väl fråga mig om jag verkligen tänkt över det? Eller, kanske inte fråga om jag har gjort det, utan snarare hjälpa mig att tänka över det. Men samtidigt, man måste ju leva...