Jag vet ärligt talat inte vad jag ska skriva till er. Jag lever. Tentan går framåt. I övrigt är jag tom, helt tom. Näst intill apatisk. Jag skrattar inte ens till roliga djur på AFV, som jag alltid gör. Jag känner mig .. förödmjukad. Lurad. Jag var naiv nog att tro att du inte skulle ljuga för mig. Istället ljög du mig rakt upp i ansiktet hela tiden. Du fick ingenting av mig, ingenting mer än vad jag trodde du gav till mig. Men också det visade sig vara en lögn. Jag mår så illa. SÅ illa att jag vill kräkas. Men jag har aldrig varit en sådan som stoppar fingrarna i halsen. Nej, jag kan inte komma på något bättre ord en förödmjukad för att beskriva, så jag slutar där. Jag känner ingenting.