Okej. Igår var det Håkan. Mötte upp JK och vi satte oss ute på anrika Djurgården och åt lunch på gräset i solskenet. Mycket mysigt. Vid 15 kände vi att det var dags att kila iväg till Gröna Lund för att inta våra positioner framför scenen. Det var ännu inte så mycket folk när vi kom dit och vi var ju så väldigt sugna på att åka nya berg-och-dalbanan Twister, så vi bestämde oss för att köpa åkkuponger och ta oss en åktur. Vi visste dock inte hur många kuponger som behövdes vilket fick oss att gå bort för att kolla upp det. När vi som bäst går bort mot Twister möter vi en man som går med sin son, ett väldigt sött barn med brunt alldeles lockigt hår, och en anställd på Grönan. Vem mannen var? Ja, men det var ju Håkan Hellström såklart. Vi blev helt paffa såklart, men kände att det inte var läge att springa efter och be om en bild. Vi gick tillbaka för att köpa våra 3 åkkuponger istället. Vi köper dem och står som bäst under Vilda Musen, och vem kommer inte åkandes i den precis över oss då? Jo, men Håkan Hellström såklart. Vi går tillbaka till Twister och åker, den kan jag för övrigt rekommendera, var skitkul! Bilden blev däremot bara vidrig. Vi kommer ut och utgången är precis vid tävlingsstånden. Vem står inte där och plockar ut ett pris till sin son? Jo, men Håkan Hellström såklart. Vi stod där ett tag, stirrade ganska ogenerat men bestämde oss för att inte gå fram. Han stod där med sin son, det kändes respektlöst. Hur som helst kände vi oss ascoola när alla andra småglin satt framme vid scenen och inte hade någon aning om att Håkan spatserade omrking på området och åkte attraktioner.
Har stått i regnet så länge att jag börjat krympa
Konserten i sig, jag vad ska man säga? Det var Håkan när han är som bäst. Har sett honom minst en gång om året sen 2006, med uppehåll 2010 av naturliga orsaker, och jag måste nog säga att han levererade den bästa spelningen sedan dess. Det var helt sjukt magiskt igår. Allt från Ramlar när publiken tar över hela sista versen till Det är så jag säger det när gråten ligger som en klump i halsen. Magi ända ut i fingerspetsarna är det den karln besitter. Det går inte att beskriva på något annat sätt. Det bara får mig att inse mer och mer att han är den största artisten för mig någonsin.
