Känner mig lite kluven för tillfället. Vad jag ska göra, vilken väg jag ska gå. Men på något sätt kommer det lösa sig i slutändan. Det är väl det de säger? Att allt löser sig till slut? Men det är väl så också att ingenting här i livet ska vara enkelt, det skulle bli tråkigt då. När det kommet till kritan vet jag att jag inte är lätt att handskas med. Jag vet knappt hur jag ska handskas med mig själv. Och jag vet inte vad jag skulle göra, vilket håll det än skulle lösa sig åt. Men det är lite som Håkan säger: Det gör ont att veta, men lika ont att undra.
Ikväll börjar teatern för sista året och det ska bli riktigt roligt. Känns ganska sjukt att jag bli för gammal sen, att jag inte får gå kvar. Snacka om att verkligheten ger en en käftsmäll. Du är gammal, hej då. See you later. Kul. Hade man inte åldersångest innan så. Men det ska bli roligt att komma igång med det igen. Har haft lite abstinensbesvär i sommar men nu får jag äntligen tillbaka mitt uppåttjack. ååååÅÅÅÅÅH TAGGA!
